Hedenvind var bondson från byn Gubbhögen, Alanäs socken i norra Jämtland där fadern var hemmansägare. Skolgången var bristfällig men läslusten stor. Det ogillade Hedenvinds far, vilket ledde till konflikt och Hedenvind lämnade hemmet redan som femtonåring. Därefter försörjde han sig bland annat som skogsarbetare, flottare, rallare, anläggningsarbetare och sjöman, och han gjorde många resor till andra länder.
1903-04 fick han möjlighet att gå på Birka folkhögskola, nära Östersund, och han deltog där i arkeologiska utgrävningar av gravar från vikingatiden som starkt stimulerade hans intresse för historia. 1930 köpte han en gård i Sörmland för att ge familjen trygghet och försörjning. Då det blev kris för jordbruket i Sverige blev det i stället på hans författarskap familjen levde och underhöll gården. 1956 utnämndes han till filosofie hedersdoktor i Uppsala. Han blev 1961 belönad med Samfundet De Nios pris.
Hedenvind var en av pionjärerna bland autodidakterna. I sina böcker blandar han realism med myter och sagor till en egen berättarstil. I debutromanen Ur en fallen skog (1910) skildrade han förändringarna som skedde i det jämtländska bondesamhället och dess värderingar i och med marknadsekonomins och skogsbolagens intåg.
Flera av hans verk handlar om rallare och deras inbördes sammanhållning och moral, Vid Eli vågor (1914) och eposet från 1920-talet; De förskingrades arv (1926), Det bevingade hjulet (1928) och På friköpt jord (1930). Jordbruksbygden finns med också här, liksom i hela hans författarskap.
Kortromanerna Tiden och en natt (1918) och En dröm i seklets natt (1919) har expressionistiska drag och i dem skildrar han sin oro under krigstiden. På 1950-talet återvände han till Norrlandsskildringarna i en svit på fyra delar om skogsskövlingen.
Annars var det hans jämtländska sagor, samlingarna Jämtländska sagor (Jamtristningar) (1941), Sagofolket som kom bort (1946), Jorms saga (1949) och Gismus jägares saga (1959), som var de mest betydelsefulla i den senare delen av hans författarskap. I dem utgår han från sagor han hört som barn och de behandlar olika existentiella frågor som till exempel människans behov av religion och hennes kulturella utveckling.
Hedenvind skrev även några självbiografiska böcker, bland annat Med rallarkärra mot dikten (1944) och Gudaträtan och proletärdiktaren (1960).
Hans totala produktion omfattar trettiotalet prosaverk.
En tid läste jag under många år mycket om Jämtland på Kungl. Biblioteket, mest dock på Riksarkivet och fick då till sist en nästan skrämmande uppfattning om denna provins.
Jämtland slungades av och an mellan två rivaliserande stater, brändes också stundom, beskattades och trampades ofta ned av framvältrande härar än från öster, än från väster, men förblev ändå vad det varit.
Jämtarna behöllo trots allt sin egenartade kultur, sitt oförlikneliga kynne intill penningtiden. Men då. På knappt hundra år hade mycket försvunnit, som stått sig sedan hedenhös genom hårda, växlande tider och lever ännu tack och lov på några platser, till skillnad från landets övriga provinser.
Utdrag ur brev till Tannér, daterat den 20 januari 1942, bevarat i Landsarkivet i Östersund:
Not. penningtiden avser industrialiseringen
Ingen provins i Sverige har haft en så jämnt fördelad kultur som Jämtland. I södra Sverige var kulturen koncentrerad på slott och herrgårdar, medan det övriga folket bodde i jordkulor som trälar, utan tradition, utan saga, sägen och sång. I Jämtland bodde t o m torparen rätt väl, hade sin tradition och del av folksagan. Inte ens föuspigan var en så trälbunden varelse, att hon saknade fantasi och humor, sånggåva och glädje.
Jag har levat samman med södra Sveriges statare och mera än en gång gjort jämförelser med de nordsvenska arbetarna på ungefär samma nivå. Man kan knappast arbeta ihop med en tristare varelse än en sydsvensk statare.
Utdrag ur brev till Tannér, daterat den 20 januari 1942, bevarat i Landsarkivet i Östersund:
Not. föuspigan = lagårdspigan
Bibliografi:
Källa: Nordic Literature
Ur en fallen skog, 1910
Branden, 1911
Från öde gårdar, 1913
Vid Eli vågor, 1914
Tiden och en natt, 1918
En dröm i seklets natt, 1919
Tidens offerväsen, 1920
Järnets gåta, 1921
Orions bälte, 1924
De förskingrades arv, 1926
Det bevingade hjulet, 1928
På friköpt jord, 1930
Rälsläggarens berättelser, 1935
En bondes dagbok, 1937
Jämtländska sagor, 1941
Det stora rusthållet, 1943
Med rallarkärra mot dikten, 1944
Skörden mognar, 1944
Sagofolket som kom bort, 1946
Jorms saga, 1949
Silverskogen sydväst om månen, 1950
Guld och mjöl, 1951
Gästabudet, 1951
Snöskottning i paradiset, 1952
Boccaccios kock, 1954
Med dikten mot befrielse, 1955
Befrielse, 1958
Gismus jägares saga, 1959
Gudaträtan och proletärdiktaren, 1960
På minnets älv, 1961
Litteratur om Hedenvind