Ur Aspås sockenkrönika 1997

Foto av Bengt (se krönikan 1997)
................
Bildtext:
Bengt Hertzström
30/12 1925 ‹ 5/1 1998
Föräldrar Karl och Palla Hertzström.
Medlem i Aspås Heimbygdsförening sedan starten 1982 och
under de första åren husman för hembygdsgården Holgers

Aspås sista original har gått ur tiden

Det kanske låter lite negativt att kalla någon för original, men det får stå för den som har den synen. Original betyder ursprunglig, genuin, alltså äkta. Bengt var en äkta, infödd aspåsbo, som inte lät sig påverkas av omgivningen. Han hade aldrig pratat i telefon, än mindre haft en telefon inom sina väggar. Det var i alla fall vad han sade till mig medan han bodde kvar i Aspås. Hur det blev när han flyttade till Ranågården vet jag inte.
Bengt var unik på andra sätt också, bland annat för att han inte hade något yrke, utöver att vara 'dagaman' emellanåt. Men det innebar inte att han var okunnig. Tvärtom var han en skicklig fiskare, men enbart för husbehov. Vi är många, i flera generationer, som fått följa med Bengt på fiske och erfarit att Bengt dragit upp dubbelt så många abborrar fast vi suttit i samma båt med samma redskap och 'ånglat'.

Han höll också reda på det mesta och kunde fälla vassa yttranden om det som han ansåg vara fel eller orättvist. Han var en utåtriktad människa som tyckte om att umgås med folk. Både på offentliga arrangemang som fester och andra tillställningar, men också genom att gå och hälsa på folk. Det är ju vår moderna tids gissel att vi inte har tid att umgås, och ännu mindre att någon kommer in i våra hem utan att vara inbjuden, och dessutom utan ärende. Bengt var på så vis en fläkt av gamla tider. Ola Gerhardt har i sin bok Jämtkluringar gjort en träffande skildring av 'gålgauken' från förr.

Det är inte alls ovanligt att en dotter eller son blir boende hemma och tar hand om sina föräldrar. Men för Bengt blev det så att säga tvärtom. Han bodde hos sin pappa så länge pappan levde. De hade köpt ett torp i Tand. Kanske det var ödets nyck att de skulle hamna där, för torpet hade nämligen varit bostad för ett äldre original, Erik Renström, långt före tider som jag kan minnas, men ändock hört talas om. Bengt bodde där ensam sedan hans pappa dött.

Bengt kände gamla seder och bruk, och givetvis kunde han jamska. Lite svenska hade han väl lärt sig, men han talade enbart jamska och han kunde många ålderdomliga ord och uttryck. När vi skulle göra en lövmatta till midsommar, fick jag lära mig vad 'duddan' var för något. 'De skull væ minst fem dudda ti e lauvmatt', sa n Bengt
En annan gång när vi var till Lillsjön och fiskade och jag hade min den då femårige sonen Jonas med mig, sa han till på skarpen åt Jonas: 'Sitt int å mängt fischn!'.
Och hur många aspåsbor är det som idag vet vad det är med osten när den är 'jors'?
De gamla orden han lärde mig har jag antecknat och de kommer att bevaras i den kommande jamtska ordboken.
När man berör Bengts livshistoria, kan man inte gå förbi att han hade härstamning från 'Troll-Maxen'. Inte alla visste om det, men Bengt tyckte om när man skämtade om att han var en Trollmax, som när han exempelvis tog mest fisk. Och Bengt gjorde inte mycket för att dölja sin stolthet för sitt mytiska ursprung. Bengt visade också ett starkt samhällsengagemang på det lokala planet, till exempel i kampen för Långans bevarande, och i vårt arbete för att få till Holgers som hembygdsgård. Tyvärr drabbades han av sjukdom och fick sockersjuka. Men han lärde sig snabbt att själv ta insulinsprutor och kunde därför bo hemma tills han bröt lårbenshalsen. Konvalescensen blev lång och därefter flyttade han till eget boende på Ranågården i Dvärsätt. Samtidigt sålde han sitt torp och besökte därefter sin hembygd alltmer sällan. Livet i Dvärsätt blev nog inte vad han hade hoppats på. Det passade inte hans utåtriktade personlighet att bli avskärmad från yttervärlden.
Bengt Olof Hertzström blev 72 år gammal. Begravningen blev till en hyllning av hans minne. Vi var många vänner, grannar och släktingar som hade samlats en vinterkall fredag förmiddag i januari för att hedra Bengt och ta ett sista farväl.
Takk för all fiskarturan, å allht æne artut mæ haadd ilag!

Bo Oscarsson

Fotnot
ångel -meta
määngt = klämma, krama
duddan = knippen, kärvar
lauvmatt = lövmatta framför farstubron
jors = mogen (om ost)

© Bo Oscarsson

Tillbaka till Aspås