Ur Aspås sockenkrönika 1993, sid 2ff

A Imbar-Samel i Lönnsjöa

N 26 juni 1871 gjekk a Samel-Kersti hedat n momma menn mæ gröta. A Kersti hadd koke n kornmjölsgröt å vispe grädda å bredd på, å så hadd´a gjort rutan ta sirap. Ti anvor ruut låg n bit ta´n pepparkaku. De va finest grötn a momma fekk når´n Johan mobru menn föddes.

Bære nagur daga derett fekk a Kersti e doter som fekk heit Imbar. Så n Johan å a Imbar va samallringa å dom gjekk på skoln ilag för a Ruinée.

A Imbar hadd gott för, å hu va duktu både te skriiv, räken å læsa. Når hu vaks opp vårte´na flink mæ sysshlom å. Hemæ a Samel hadd dom kreka i väster Lönnsjöbuom, å hu va int gammal når hu tog på seg gjettran sjalv. Hu va så noggrann mæ allht vå hu gjool å hu vårte känn för te gjæra så fin å go n ost. Å så var´a krusbakster å om de va nå gravöl hell nå æna tillställning i Lönnsjöa, var´e hu som brukt baka krusa. I Erik-Lars var´a tvo gåång om år. A Kristina-Ers hadd krusa mæett hu.
De vårte så a Imbar gifte seg mæ n kær bortanett, som både hu å de anner kolle 'Eriksson'. Dom boodd i Brebya i Offerdal. Han va fell int så te reda seg Eriksson, så a Imbar hu öppne bageri å saald brö der. Mæn de vårt nå att dom flött tebaker te Lönnsjön å boodd i Samels hemæ föräldrom henn Imbar.
Ein kväll gjekk Eriksson at dom hemæ´na Gabrel heri granngårla å tæla om att han skull skjeles mæ´n Imbar å færa te Amerika at´n syster senn, a Ida. Nu vårte a Imbar ensommen mæ lillstårsn deres.

Mæn a Imbar vårte int beit. Hu tog å kjööfft stele ta a fabru senn. Han heite Sandberg å hadd e stugu längst åst i bya. De va kjök å kammar å så var´e e påbyggd n bakkammar, der Sandberg hadd handlen. Nu vise a Imbar værskela storheita si. Hu vårte föörst föreståndarn för koprativa i Lönnsjöa, å nu komme´ne væl te pass att hu va så duktu te skriiv å räken. Mæn te væ handlar då, va ju int bære te sete hemæ skrivbolan. Hu hadd ingen telefon, uttan hu skull gå idat han som kjaul postn å skiikk ett varom frå Krokom å Aspås. Når n Lars bror hennes kjaaul, var´e ju bra för han holp´en heim mæ varom, mæn når hu skull gå ända på Sann [1] ett varom, å de va djupsnön, då var´e tongt te dra kjalken sa´a.

I shlute på tjugutalan börje´n Lars Massa som postkjörar. Han va ein ta de förstom som skaffe seg n bil i Lönnsjöa, å han sæætt shlææn ett bila å skjusse varan. De va ju int bilvej hedat´n Imbar, mæn han satt för hästn å då fekk´a varan heimkjört.
Ein gång, berätte´n Lars, hadd´n lässe å skull færa te Lönnsjön, då fekk´en höör nån som rope ´Lars-Massa, Lars-Massa vänt!´ Når fjärsman nådd fram sa´n: "De henne e å tjänstens vägnar - je ske be om namne. Du får int ha shlææn ett bila!" Hurre gjekk´e då, fråge je. Jo, saa´n Lars-Massa, je saa at´a att je fer fell heim å sætt ifrå då. Å sææn fekk je ha shlææn på gårla hemæ´a Karl-Karlsa i Krokom, å paass på å færa heim når ingen såg meg.

De va mykje folk i Lönnsjöa på den tin. N Johan mobru menn, sa at´n Imbar att hu skull ta heim meir vara. "Je ske säj deg Johan att de e dom som får hannel meir än dom bell betæla", sa a. Om fredagsmännan brukt a Imbar ta fram bakstershlaka sin å sätte dom på stolan hedat spissa å brei ut mjöle ti dom. Sææn om kvälln når hu hadd stängt butiken tog´a å baka limpan så hu skull ha at dom som komme å skull proviantér.

Je minns kooperativfestn, sææn a Imbar hadd shlute å skull vål atakke. Hungén, chefen för kooperativa i Krokom, leedd framm´a å satt´a ti n fin n fåtölj som hu fekk som avskedspresent, å så holl´n e fint e tal at´n å takk´en. Sææn de va shlut på festa, saa´n Johan mobru "Je ha int visst hurre duktu du ha vö je, Imbar". "Nä, sa´a, je ha int visst e je hell, mæn nu fekk du höör nu".

Je minns de va så artut å häls på a Imbar. Hu brukt ta ne gitarrn å spæla å sjoong. Siist åra sin bodd´a mest hemæ´n Märta, dotren senn. Mæn om sommorn var´a allhtn heri stugun senn i Lönnsjöa. Ein dag komme´na hedat oss, de va siist gången je råkt´a, å saa "je gjett få væ hemæ dekk e tag för de känns så unnela. Je ha fått e brev att Eriksson ha dödd". Känslan å minna hadd fell vakne te liv å hu täänkt fell tebaker på allht som hu hadd vö mæ om.

Hu va n pionjär når de gall kvinnlig e företagsamheit, framåt å initiativrik. Så minns je a Imbar Samels.

Barbro Rhodin

Not.
[1] Sann, även kallad Tuvloken, gård i västra delen av Lundsjön på nedsidan om vägen till Slättänge (Österlångan) jmf. Aspåskrönikan 1984, sid.12

© Bo Oscarsson

Tebaker te Aspås