Ti jamsken lev språkarve frå germansken mæ tri kjön (genus), han, hu, dæ (han, hon, det). (På svenska maskulinum, femininum, neutrum) De svenske kjöne 'reale', som ha håkkenereorle (pronominet) 'den', finns int ti jamsken!
Håkkenereorla
(pronomen)
Håkkenereorla e dom orla som mæ nöte i ställe för namna på folk å fä, hell sakrom. (pronomen)
Eksempel: je, du, han, hu, hennar, dæ, mæ, dæ, dekk, dom. (= jag, du, han, hon, hennes, vi, ni, er, de el. dem)
I ställe för 'den' å 'det' om saker å ting som svenska ha, så ha jamska fullht utvekkle e system som tyska, mæ tri kjön. Mæ säj han om stoln, hu om soffa å dæ om bole.
Likeins er e mæ håkkenereorla som tæla om håkken som eg sakran, sakegarorla. (possessiv pronomen).
Sakegarorla:
Tri kjön
(= mask., fem., neutr.)
menn mi mett
denn di dett
senn si sett
Nagur eksempel:
(mask., fem., neutr.)
streiken menn, stårsa mi , barne mett
(omvänne'n orlföljd i når man beton håkken som rår om)
menn streik, mi ståårs, mett barn
gåbben menn, kjæringa mi , trolle mett
(omvänne'n orlföljd i når man beton håkken som rår om)
menn gååbb, mi kjæring, mett troll
hunn menn , katta mi , djure mett
(omvänne'n orlföljd i når man beton håkken som rår om)
menn hunn, mi kaatt, mett djur
stoln menn, soffa mi, bole mett
(omvänne'n orlföljd i når man beton håkken som rår om)
menn stol, mi sooff, mett bol
fleir:
stolan miin, soffan miin, bola miin; miin stola, miin sooff, miin bol
(sydvästjamska: mine )
Sakorla
(substantiv)
Sakorla e dom som mæ kan sæte ein, ei, ett (eitt) frammaför.
Ti jamsken ha all sakorla e eget e kjön. Mæ kan finn ut hårst sakorla höör om mæ säj dom som utpeike orl i einstaka.("står i bestämd form ental").
Dom som höör te han shluut allhtn på -n (= maskulinum)
dom som höör te hu shluut allhtn på -a hell -u (= femininum)
å dom som höör te dæ shluut allhtn på -e (= neutrum)
Orla i utpeike form, einstaka:
(mask., fem., neutr.)
streiken, stårsa, barne
gåbben, kjæringa, trolle
hunn, katta, djure
stoln, soffa, bole
Når de gäll fleir utpeike vål ändelsan -an, -an, -a, eksempel: stolan, soffan, bola.
De henne kan mæ satte opp ti n tabell:
utpeike einstaka (bestämd form ental)
(mask., fem., neutr.)
-n, -a (-u), -e
streiken, stårsa, barne (pojken, flickan, barnet)
utpeike fleir (bestämd form flertal)
-an, -an, -a
streikan, stårsan, barna (pojkarna, flickorna, barnen)
Måång ta dialektom i Jamtland ha dativobjekte beværa. Å då får mæ dativ-ändelsom eett reglom:
utpeike einstaka, dativ
-a, -n, -an
eksempla:
at streika, at stårsn, at barnan (pojken, flickan, barnet)
utpeike fleir, dativ
-om, -om, -om
eksempla:
at streikom, at stårsom, at barnom (pojkarna, flickorna, barnen)
Dativobjekta kan komma te på tri sätt;
1. frammaförorla som styr dativ: at, frå, för, ta, mæ, å.fl. (= å fleir)
Les meir neaför om 'Frammaförorla'!
2. gjæraorla som styr dativ: hjaalp, taakk, tro, liken, begynn, mööt, å.fl.
3. hårreorla som styr dativ: lik, lei, skyllu, ner, nyttu, van, kär, å.fl.
Nufferorla
(räkneord)
Nufferorla e dom som tæla om hårre måång de e: ein tvo tri fyyr fem seks sju åått ni ti, hell så tæla om håkken orning de e på dom; förstn, annern, tredjen.
Tri kjön, der svenska ha tvo:
(mask., fem., neutr.)
ein, ei, ett (eitt i Hammerdal/Ström å Berg )
ein streik, ei ståårs, ett barn (en pojke, en flicka, ett barn)
Outpeike artikeln (obestämda artikeln)
n, e, e
n streik, e ståårs, e barn (en pojke, en flicka, ett barn)
n gååbb, e kjæring, e troll
n hunn, e kaatt, e djur
n stol, e sooff, e bol
Personartikeln
n, a
n Pe, a Brita
Personartikeln i dativ
a, n
a Pe, n Brita
Dativa kast om personartikeln. Ti eksemplom som fålj, er e frammaförorle at som gjær att n Pe å a Brita får omkaste artikla.
n Olov å je ske gå bort at a Pe
a Anna å je ske gå bort at n Brita.
Hårreorla
(adjektiv)
Orla som tæla om hårre nagu e.
Ändelsa ig ti svensken heeit ti jamsken u, hell -a
eksempel:
( svenska jamska )
krokig kroku
tråkig traku
konstig konstru
hungrig hongru
grinig grinu
sorglig sorgla
Svenske ändelsa -lig heeit ti jamsken -lein.
eksempel:
rolig rolein (talspråk rolenn)
barnslig barnslein (talspråk barnslenn)
Hårreorla kan jamföres (kompareras) å ha ändelsan; -ar, -est
eksempel grå, gråar, gråest
svårt, svårtar, svårtest
gammal, gamlar, gamlest .
Lägg mærse te att "äldre, äldst" int finns ti jamsken!
Outpeike artikeln n och e ske sætes frammaför både hårreorla å sakorla!
eksempel n svårt n hunn, e svårt e kaatt, e svårt e djur
n stor n hunn, e stor e kaatt, e stort e barn
spesial: n litt n hunn, e litt a kaatt, e litt e barn (uttal: n littn hunn, e litta kaatt, e litte barn)
Hårreorla ti jamsken bryr seg int om de e einstaka hell fleir
eksempel ein svårt n fagel, tvo svårt fagla (svenska: en svart fågel, två svarta fåglar)
Hårreorla kan n deil gånga i neutrum ha tri forma
eksempel e grått e skåp, tvo grå skåp, de dann gråe skåpe. (svenska: ett grått skåp, två gråa skåp, det där gråa skåpet.)
Ojamförlein hårreorl e eksempelvis fejen, ampen (glad, ängslig; kan inte kompareras) Dom hårreorla kan int hella stå i utpeike form.
Uttalsändringan för hårreorlom milla kjönom han, hu å dæ i outpeike form:
starsk startt (stark - starkt). Eksempel: n starsk n senap, e starsk e laamp, e startt e öl
skærsp skærtt. Eksempel: n skærsp n kniv, e skærsp e kjæring, e skærtt e brö
klar klarst
ful furtt. Eksempel: n ful n hunn, e ful e kaatt, e furtt e djur (ful = ondsint, elak, stygg)
gul gurtt, (äv. gårdd). Eksempel: n gul n stol, e gul e sooff, e gurtt e borl
skryp skryfft. Eksempel: n skryp n mat, e skryp e soopp, e skryfft e kjött
fröyn frött, (spröd, skör)
Jamför utpeike form: n dann starske supen, n dann starske lampa, e dann starske öle
Hårstnårstorla
(adverb)
Orla som tæla om hårre de e på för nagu vis
Hårstnårstorla bestäm gjæraorla hell hårreorla, å sværa på frågan hårst, nårst å hårre.
Hårstnårstorla kan int ännres (böjas).
Eksempel:
fageln flaug högt, faglan flaug högt
(fågeln flög högt, fåglarna flög högt)
kua mjalke mykje, kynnan mjalke mykje
(kon mjölkade mycket, korna mjölkade mycket)
han e huskut stærsk, hu e huskut fin, de e huskut gott
han är jättestark, hon är jättefin, det är jättegottt)
Gjæraorla
(verb)
Orla som mæ kan sæte te frammaför, 'te gjæra' (att göra)
(te = att)
Gjæraorla deiles opp ti tvo gruppa: starsk å veik.
Starsk-gjæraorla kan deiles opp ti seks klassa, presis som islänska gjær.
Klass I
At klass I räken mæ gjæraorla som ha diftongen ei för de orla som hannel om va je gjoorl i går (imperfekt).
te gjæra = infinitiv , gjær = presens, gjoorl/gjorle = imperfekt, ha gjort = perfekt
( infinitiv, presens, imperfekt, perfekt)
biit, bit, beit, bete
skriiv, skriv, skreiv, skreve
riiv, riv, reiv, reve
svi, svi, svei, svede
ri, ri, rei, rede
(OBS. sydvästjamska ha i infinitiv: bite, skrive, rive istf. biit, skriiv, riiv )
Klass II
At klass II räken mæ gjæraorla som ha diftongen au för de som redan e gjort (imperfekt)
fryys, frys, fraus, fröse
kryyp, kryp, kraup, kröpe
ryyk , ryk, rauk, röke
flyyg, flyg, flaug, flöge
bjö, bjö, baug, böde
skjuut, skjut, skaut, sköte
ljuug, ljug, ljaug, ljöge
(Sydvästjamska ha i infinitiv: fryse, krype, ryke, flyge, skjute, ljuge istf. fryys, kryyp, ryyk, flyyg, skjuut, ljuug)
Klass III
At klass III räken mæ gjæraorla som ha i hell e ti grundforma å ha a för de som redan e gjort (imperfekt)
biin, binn, bann, bynne, (i öster halven ta Jamtland ö istf. y,bönne - bynne)
fiinn, finn, fann, fynne, alt. fönne
riinn, rinn, rann, rynne, alt. rönne
driikk, drikk, drakk, drykkje, alt. drökkje
spriikk, sprikk, sprakk, sprykkje, alt. sprökkje
stiikkk, stikk, stakk, stykkje, alt. stökkje
Klass IV
At klass IV räken mæ gjæraorla som ha æ ti grundforma å ha a för de som redan e gjort (imperfekt)
bæra, ber, bar, böre, (böjningan e likeins i heile Jamtland)
skjæra, skjer, skar, sköre
stjæla, stjel, stal, stöle
Klass V
At klass V räken mæ gjæraorla som ha a hell å för de som redan e gjort (imperfekt) å ha e ti shlutforma
læsa, les, las, lese
æsa, es, as, ese
læka, lek, lak, leke
æta , et, åt, ete
sete , sitt, såt, sete
lekje /alt. legje, ligg, låg, lekje
Klass VI
At klass VI räken mæ gjæraorla som ha æ ti grundforma å ha o för de som redan e gjort (imperfekt)
færa, fer, for, före
mæla, mel, mol, möle
græva , grev, grov, greve
gnæga , gneg, gnog, gnege
væga, veg, vog, vege
gæla, gel, gol, gele
ta, teg, tog, tege
Lägg mærse te att all orla shluut på -e , når de e nå man ha gjort (perfekt)
Frammaförorla
(prepositioner)
Frammaförorla e små orl som mæ kan sätte frammaför gjæraorla å sakorla
De henn frammaförorla ställ allhtn sakorla i dativ;
at, frå, för, ta, mæ, milla, mot, u (tu), eett, utta, i
( at = till, ta = av, mæ = med, u eller tu = ur, eett = efter )
å likeins orl:
hemæ, häri, breddmæ, bakaför, bortaför, frammaför, hitaför, innaför (hemæ = hos)
Eksempla;
at a Pe, at n Kare, frå a Pe, frå n Kare (i talspråk vanligen från'en Kare).
Ställ ta bolan! Je ååkt mæ bussa. I buom. Stor i olom å små i folom.
Frammaförorla, som ställ te ackusativ;
gjönom, ikring, om, öve, te, u
(= genom, te = till, u = ut, i = in i, u = ur )
Eksempla;
Jamför:
je tog u plåtn u spissa - je tog u spissn u mura
(jag tog ut plåten ur spisen - jag tog ut spisen ur skorstensmuren)
u = ut, gir ackusativ, u = ur, gir dativ (n deil bygda ha: tu)
Frammaförorla, som ställ te både ackusativ å dativ;
på, ti, pyny (alt. pöne), omma
(ti = i, pyny = under, omma alt. oa = ovanför)
å likeins orl:
oppi, frami, ini, borti, baki, neri, heri, frampå, oapå, hita, etc
Eksempla;
( riktning = ackusativ, befintlighet = dativ)
mæ ske ut på sjön, mæ e uut på sjöa
mæ kleiv ti båtn, mæ sitt ti båta
fol peran ti säkkjen, peran e ti säkkja
hunn kraup pyny bole, hunn kraup pyny bolan (hunden kröp under bordet, hunden kröp omkring under bordet)
jamför: hunn låg pyny bolan
je sätt meg pyny läktarn, je såt pyny läktara
häng lampa omma bole, lampa häng omma bolan
häng lampan omma bola, lampan häng omma bolom (fleir )
OBS "hunn kraup pyny bolan" betyr att hunn befinn seg 'under bordet' å kryp der. Hen sir mæ e bra e eksempel på hårre jamska e uttrykksfullar än svenska. Hen förstår mæ va nytta mæ ha ta dativom. Dativändelsan ha int komme te för te tjorv te språke, uttan för te gjæra språke meir distinkt!
Ti svensken, som saken dativ, gjett mæ lägg te e helht e orl för å marker att hunn raurl seg pöne bolan; "hunden kröp omkring under bordet"!
Pyny, pöne heeit på som stela 'inpyny / inpöne'. Förklaringa e fell attn når man ha tappe dativen ha man lagt te "in-" för å marker befintligheita.
Binnihoporla
(konjunktioner)
Binnihoporla kan int ännres (böjas). De e dom som binn ihop tvo orl, hell tvo meininga. Eksempel på binnihoporla: å, hell, men, att
Eksempel: n far å a mor såg int, att je gjekk ut (Far och mor såg inte, att jag gick ut)
stutt hell grann
SMALL>(kort eller smalt)
Höjorla
(interjektion)
Höjorla står för seg sjalv uttaför sjalve meiningen. Int hella dom kan ännres (böjas)
Eksempel:
Hauva, va du e tyllu (Herremingud, vad du är tokig)
Tråmmeta, e du int litte på tura (Du är salongsberusad, ta mej tusan)
PS. Finn du nagu feil så påpeik dæ å för meg! Likeins om du ha nagu förshlag te förbättring! DS.
E-post Bo Oscarsson
© Bo Oscarsson
E spesiellht e takk at a dr. Perry Ahlgren på Mittuniversitetan änså läng kalle högskola som ha bällht kike på dehenne, å lämne konstruktiv synpunkta!
Seinest ännre 2001 03 10