De va mæn je tjente hermæ Lilljenskylt, berätte n Lärsk-Jonas i Væln, så va je i Glein ette n fiskklöv. De va så der i Mikkjelsmässtin, si de va nu öde ti all buhamnom. For je frå Gleia tila om måran å komme hitti Mærntansåsn i den fägden sola holl på skull gå ne. Men når je nådde vehåggstrom fikk je höör de va e fala pingel å skrammel frammi vallom, jussom der skull ha vy fullht mæ krötter å gjetter.
Å når je komme fram på salhtbacken, så få je mykje rektut si atte de va fullht mæ krak, å så var¹e hästan å folkje å bana, å så rauke ti kårsteinom. De gatt bestämt væ når buföringe frå Pulla hell kanske ända frå Monkskålla. Å tänk så livat de skull bli, ment je, mæ de je for ne at Kol-Hans-husom, der je löffte ta klöva å slheffte häst'n hittat de ænner hästom.
Tykt je vösst at de va besynnla att ingen komme å holp meg sale ta; men int för di att je möddes, för no ha je bällht tegi oppi famn de ein häst ha byri allhtn. Såg je hårre de flæsa å brann inni stugun. Så tog je säkkjen å skull gå in - å værre gla va je, att je skull få så mykje sällskap, för de e allhtn så kumla bortpå kjæla når man e ense, å så brukene væ skrymt å, alle visst i Mærntansåsa - å ha dæ sitt! Der fans föll int e fnask vårsen ta ella hell folkjan. Må je skynne meg ut. Men då var¹e alldeles tyst å int e enda varels va kvær uttom hästn menn. Men hårre dått mæ je nu vårt kan dæ aller föreställ dekk. Å förrn je visste ole a, ha je klövje på 'n gång te, å så smite mæ iveig i kolmårskran ända fram i Bilsåsn de gikk bære så de lysste elln. Men var¹e int Jolbyggaran je vårt ute för den gångjen, så ha je föll aller sitt någer hella.
Översättningar
fiskklöv - klövjat fisklass
buhamnom - fäbodarna
fegden - tidpunkten
vehåggstrom - patserna för vedhuggningen
flæsa - flammade
kumla - kymigt
skrymt - oknytt
fnask - lite grand
Totalt 18 dativformer i texten! Försök finna dem!
Former med både dativ och ackusativ: ella - elln, folkjan - folkje.
Exempel på jamskans ordföljd (syntax). Satsen börjar med verbet!
For je frå Gleia ...
Tykt je vösst ...
Såg je hårre ...
© Bo Oscarsson
2001