Dramat i Kallkällan

ett dystert minne i Aspås socken


© Bo Oscarsson 1998



Strax före jul 1897 blev en tattare skjuten i Kallkällan. Om det var mord, dråp eller en olyckshändelse var från början ovisst.

Ända in i modern tid har händelsen berättats i aspåsbygden. Jag hörde den hemma som barn när 'gubbarna' satt runt kaffebordet och pratade. Långt senare en sommardag när jag var hemma på semester på 1970-talet, steg en äldre dam och en yngling av halv-ett bussen. De kom till oss för att få en taxi. Tyvärr var inte bilen hemma och att vänta var inte att tänka på för de skulle tillbaka med nästa buss. Det visade sig att detta udda par, den äldre damen som var från Brunflo och ynglingen, en student från USA, ville åka till Kallkällan. Ynglingens farfar hade bott där innan han hade emigrerat till Amerika. När det så framkom att farfadern var den som hade skjutit tattaren, blev jag intresserad och erbjöd dem skjuts i min Saab. Ynglingen, som bara pratade engelska, berättade att han hade varit runt i Europa och tågluffat och ville nu se om hans farfars hus fanns kvar innan han for tillbaka till Washington DC, där hans familj bodde. Hans pappa var professor där på universitetet. Så slöts cirkeln, när vi stod där på farstubron i Kallkällan. Innanför dörren stod hans farfar, Nils-Erik Edström, på kvällen den 16 december 1897 stel av skräck med en hotfull och skränande tattare utanför med revolver. Hans gamla mor och lilla, vettskrämda systerdotter hade gömt sig inne i fjöskammaren. Så tog han geväret och sköt i mörkret i springan vid sidan av dörrkarmen för att skrämma iväg tattaren, men just där råkade tattaren stå och han föll död ned. Trots sommarvärmen kändes det kyligt när ¹Pe på Brun¹ berättade vad som hade hänt där på detta till synes idylliska torp. Jag skjutsade sedan tillbaka sällskapet till bussen och hörde sedan aldrig något mer från Edstrom jr eller den gamla kvinnan från Brunflo. Däremot väckte händelsen mitt intresse och jag tog fram gamla tidningar från 1897. I Jemtlands Tidning är händelsen noga refererad, liksom också rättegången.

Följande notiser är hämtade ur Jemtlands Tidning.
Nils Erik Edström var född i Nygården den 16 maj 1876. Föräldrarna var hemmansägaren Erik Nilsson i Rensbo och ogifta Anna Ersdotter i Kallkällan. Edström hade konfirmerats i Aspås 1891 och hade sedan arbetat på flera ställen innan han 1894 köpte torpet i Kallkällan.
Den dödade tattaren var Karl Fredrik Karlsen från Kristiania (Oslo). Han var 23 år gammal. Hans hustru var Amanda Fredriksen från Telemarken. De hade fyra barn.
Tattarsällskapet omfattade 16 personer, och hade kommit resande från Ås, via Granbo, Näset och Aspås.

Rättegången på Rödöns häradsrätt i Nyland den 30 december 1897.
"Fången anlände med skjuts från Östersund under bevakning af en fånggevaldiger.Š Inför rätten uppträdde Edström iförd egna vadmalskläder och med handbojor. På begäran af en af rättens ledamöter, befriades dock Edström redan vid rannsakningens början från handbojorna."

Karlsens hustru Amanda berättade på rättegången: 
"Det var mörkt, då hon och hennes man på kvällen den 16:e anlände till torpet i Kallkällan. När de kommo i närheten rusade en hund argt skällande emot dem. Karlsen försökte med piskan slå hunden. Då kom en karl ut ur stugan och ropade något, hvad hörde dock icke Amanda. Hennes man gick då upp mot stugan och talade med den man som ropat åt honom. Amanda hörde dock icke hvad som sades, emedan barnen började skrika. Om en stund gick dock äfven hon fram till stugan. Dörren var då stängd, men hunden fortfor att skälla, varför Karlsen sköt efter honom. Hästen blef skrämd av skotten, hvarjämte Amanda måste springa och se efter honom. Karlsen stod då fortfarande kvar vid stugan. Karlsen sade till Amanda att han skulle skjuta hunden, men Amanda bad honom att icke skjuta. Då bad Karlsen att Amanda skulle gå fram till stugan och bedja att få logi för natten. Detta gjorde hon äfven. Mannen ställde sig framför henne vid dörren. ... Om en stund smällde emellertid ett skott inifrån stugan. Kulan gick strax förbi henne, öfver huvudet på hennes minsta barn och träffade mannen med påföljd att han ramlade baklänges. ... Amanda såg ingenting strax efter skottets aflossande, emedan hon något bedöfvades af den hårda knallen och af krutröken, som slog henne i ansiktet. Š Då hon fann att Karlsen var död, kastade hon sig i släden för att fara till sina svärföräldrar, hvilka hon visste fått låna hus i byn Rensbo, belägen ungefär en fjärdedels mil därifrån. "

Edströms mor Anna Ersdotter berättade på rättegången:
"På aftonen hade hon släppt ut deras hund. ... Om en liten stund började hunden skälla och modern hörde sonen ropa åt vägen: ...'Låt bli hunden, han är ej farlig!' Hon öppnade dörren och såg en karl komma springande med en piska i ena handen. Karlsen ropade till Edström något om att han skulle dänga eller skjuta (hvilket mindes hon ej) både Edström och hunden. Strax hon kom ut lyckades det Edström att få ut den främmande karlen ur förstugan, och nu hjälpte hon till att förbomma förstugudörren. Sedan detta var gjort gick hon åter in i stugan. Så hörde hon några skott aflossas, hvarefter Karlsen kom till stugans gavelfönster och knackade på samt ropade: - Husfar, husfar, öppna dörren, annars går jag fönstervägen! - Edström uppmanade då modern att gå in i fähuset, emedan Karlsen kunde skjuta genom fönstret, och därför att systerdottern Erika var mycket rädd. ...Om en stund hörde hon en kvinna säga något till Karlsen, hvilken fortfarande bråkade och väsnades att han skulle in i stugan. Karlsen hade nu gått till andra fönstret och ropade någonting in åt stugan, hvilket hon uppfattade som en hotelse. ... Edström tog då en patron ur lådan samt tog ner geväret från väggen. Under tiden väsnades och skrek Karlsen utanför väggen att han icke skulle gå därifrån förr än han utfört hvad han ämnade. Edström gick, sedan han tagit ned bössan från väggen ut i förstugan och ropade i det han gick: - om ni inte packar er i väg så skjuter jag. - En liten stund efteråt smälde ett skott och så kom Edström in i stugan blek som ett lik.... Modern och sonen följdes därefter ut för att se om Karlsen värkligen var död. ... Amanda hade nu stäldt sig vid likets hufvud och tog något ur dess kläder."
Direkt efter vådaskottet tog Nils-Erik hästen och körde till Dvärsätt, där han anmälde det inträffade till kronolänsmannen. Nils-Erik fördes sedan till cellfängelset i Östersund och fick sitta där över jul tills rättegången dagen före nyårsafton.

Kulan hade enligt läkarrapporten gått "in genom hakan och snedt uppåt och bakåt, något till höger. Kulan hade splittrat struplocket samt tredje och fjärde halskotan."
Rätten avkunnade samma dag som rättegången den 30 december 1897 sitt utslag att: "Edström frikändes från alt ansvar för att genom våda varit vållande till Karlsens död. Edström försattes genast på fri fot."
Karlsen begravdes i Aspås den 9 januari 1898.

Nils-Erik Edström emigrerade till USA den 6 mars 1901.

Bo Oscarsson


Not.
Jämför Aspås sockenkrönika 1987, sid.26-27, där också kallkälldramat återges från Jämtlands-Posten, men den tidningen har inte skildrat förloppet helt sanningsenligt.

Se även Aspås sockenkrönika 1989 sid.31 om Nils-Erik Edströms torp, numera kallat Boströms-torpet, efter siste ägaren. Byggnaden ägs i dag av Härnösands stift och står kvar på samma plats men är invändigt totalt förändrad. På Nils-Erik Edströms tid var det boningsrum i ena ändan av byggningen och i den andra var det fjös, enligt Jämtlands Tidning.

Vi får hoppas att kyrkan genom Härnösands stift känner sitt ansvar för aspåsbygdens historia och bevarar torpet som ett minne av en svunnen, dock inte alltför god tid.

Tebaker te Historiesia

Tillbaka till Aspås