Datum för de årliga tingsmötena var sankt Botolfs afton, det vill säga den 16 juni. Tiden sammanfaller med Frostatingets mötesdag i Trøndelagen, som var på sankt Botolfsdagen. Denna dag sammanträdde också alltinget på Island, och den 17 juni är Islands nationaldag.
Lagtinget på Sproteidet infördes sannolikt i samband med att Magnus Lagaböter införde en gemensam lag för alla norska lagområden, inklusive Jamtland. Landsloven tillkom 1274 och därför kan vi räkna med att vårt lagting på Sproteidet infördes då. Vårt äldsta kända sigill, som vi nu har på vår flagga, tillkom efter år 1274. Sigillet fanns på 1280-talet har den norske forskaren Björn Brattbekk i Stavanger visat. Det äldsta, bevarade sigillavtrycket finns på ett brev från år 1303 1 . Det förvaras på Riksarkivet i Stockholm.
Sproteidet är den landtunga som sammanbinder Bynäset med Frösön. Edet kallas i dag för Dragedet. Det är avstängt från oss jamtar med stängsel och förbudsskyltar som militären satt upp. Man kan fråga sig varför? Några hemligheter finns väl inte där längre sedan sjöflyget las ner efter kriget.
Platsen för vårt medeltida lagting är skyddad av fornminneslagen, men också mot oss jamtar eftersom militären ockuperar området så att vi civila inte utan tillstånd kan uppsöka vår historiska tingsplats.
Ute på Bynäset låg också platsen för det urgamla alltinget Jamtamot. Det är märkligt att vi här i Jämtland under medeltiden hade två parallella ting, Alltinget och Lagtinget. För att särskilja dem, kan man notera att Jamtamot är det äldre tinget som har sitt ursprung från vårt självstyre på vikingatiden. En annan enkel tumregel är att Lagtinget sammanträdde den 16 juni och alltinget Jamtamot den 12 mars, det ena på sommaren och det andra på vintern.
Det äldsta bevarade dokumentet från Lagtinget på Sproteidet är från 1479. Av historiker har det tolkats som om Lagtinget först då tillkommit. De bortser då från att besvara frågan om varför vi fick sigillet 200 år tidigare. Likaså bortser man från att brevet 1479 utan förklaring nämner Lagtinget på Sproteidet. Vore det något nytt borde man väl i det 'första' brevet åtminstone ha förklarat var det låg. Det är först i ett senare brev som det framgår att Lagtinget låg på Frösön. Vore brevet från 1479 det första, då hade man nog redan det brevet skrivit att Lagtinget på Sproteidet låg på Frösön!
Eftersom sigillet fanns redan på 1270-talet, måste det också ha haft någon funktion! En sådan funktion är att sigillet användes för att stadfästa lagtingets beslut. Att det skulle ha använts på jamtarnas allting är uteslutet, eftersom Jamtamot inte hade sitt ursprung från den norska lagen. Sigillet hade vi fått av norske kungen, och det innehåller den norska kungasymbolen som är det krönta lejonet.
Brevet från år 1303 med den äldsta avbildningen av sigillet är skrivet i Ås på "almannæ tali" som betyder allmänna tinget 2, och brevet avslutas med "tha satom ver var insigle firir oc sva landsen." det vill säga att: då sätter vi vårt lands sigill för detta brev. 3
Det är märkligt att tinget hålls i Ås, när Frösön var jamtarnas centrum. Eller var det kanske just därför. Det kunde ju ha varit så att det norska Lagtinget i Jamtland på grund av det inhemska alltinget, från början lades vid sidan om Frösön. Dock var de inte 24 utsedda ledamöter på tinget i Ås, utan åtta tingsmän inklusive lagmannen.
Det tycks som Ås haft en betydelsefullare roll under medeltiden än vad som historikerna uppmärksammat hittills. Där var lagmannens hemvist fram till att den flyttades till Brunflo. Det är därför möjligt att Lagtinget från början hölls där lagmannen bodde och senare i slutet på 1400-talet flyttades till Sproteidet. Unionspolitiken gjorde kanske att toleransen mot det lokala alltinget Jamtamot blev större, eller var det något annat skäl som låg bakom?
I Norge hade Lagtinget både dömande och administrativa funktioner. Därtill hade det också laggivande myndighet. 4 Eftersom vi hörde till Norge, torde samma ha gällt för vårt lagting.
Lagman i Jamtland vid tiden runt 1479 är Esbjörn Sämundsson i Ösa i Ås socken. Hans namn förekommer inte i brevet på Sproteidet i juni 1479, men han är omnämnd både tidigare och senare. Många av breven är daterade i Ösa.
När inte lagmannens namn förekommer 1479 och inte heller Sproteidet nämns som liggande på Frösön, eller ens i Jamtland, som är brukligt, så visar det att Lagtinget redan är en gammal institution. Det är 1479 så väl känt att det inte behöver introduceras. Ahnlund tror att Lagtinget instiftas då, men det kan inte vara riktigt. Inte heller nämns i detta första brev att det är fråga om ett lagting. Det visar att alla kände till vad som försiggick på Sproteidet den 16 juni. Magnus Lagaböters norska lag hade då varit gällande i tvåhundra år.
Brevet avslutas med noteringen att brevet ska förses med lagmannens sigill!
I brevet från den 16 juni 1480, året efter, tillfogas att brevet är skrivet uppå Lagtinget på Sproteidet. Här nämns också att lagrätten (de 24) kräver att lagmannen har med sig lagboken och att lagmannen hänger sitt sigill på brevet. Det kan tyda på att Lagtinget tidigare hållits där lagmannen bodde, det vill säga i Ösa.
I ett brev, som är skrivet den 8 april 1481 uppå Kungsgården Forberg av fogden Peder Karlsson i Jamtland, köper lagmannen Esbjörn Sämundsson i Ösa två fiskerätter av kronan. Brevet är försett med fogdens sigill! Hur såg hans sigill ut? Ett exemplar av brevet ska förvaras i 'vår Landskista' och ett exemplar får tydligen Esbjörn, eftersom det är bevarat! Landskistan fördes 1645 till Trondheim och försvann efter 1813.
När Jamtamot har möte i mars 1483 om en gränstvist med Vemdalen, är inte lagmannen med. Man kan undra varför. Däremot är 'vi 24 bönder', på Jamtamot och kräver av fogden i Jamtland, Peder Karlsson, dom om gränsen mellan Jamtland och 'Dal'. Detta var tydligen ett fall för alltinget och inte Lagtinget.
Brevet är uttryckligen skrivet på Jamtamot och det måste betyda att lagmannen inte hade där att göra. Jamtamot var tydligen fogdens revir!
'Vi 24' förbryllar då de förknippas med Lagtinget. Om lagmannen handhade norska lagen, Magnus Lagaböters allmänna landslov, förklarar det hans frånvaro i denna rättssak.
År 1488 är det åter dags för lagmannen Esbjörn i Ösa att köpa kronans ägodelar. Nu ett ödesböle kallat Hemmingslägden i Ås. Brevskrivaren är Olov Bagge som är ny fogde över Jamtland och brevet skrivs på Kungsgården!
Samma dag, den 30 mars 1488 , när Esbjörn lagman ändå är där, bevittnar han ett brev med sitt sigill, skrivet i 'curia regis' som är latin för Kungsgården.
Vid en gårdsförsäljning den 22 mars 1489, skriven på Forberg av Esbjörn lagman, hänger han sitt sigill på brevet. Det är först då Esbjörn kommer in i kungsgården Forberg! Möjligen är han redan där året innan, den 30 mars 1488, se ovan. Kanske även den 19 mars 1476 på Jamtamot, möjligen pga att domen går utanför Jamtland. År 1490 är det första gången som både lagmannen Esbjörn och fogden Olov Bagge är samlade och gemensamt sätter sina sigill på samma brev. Brevet handlar om en falsk beskyllning. Det är fogden som har skrivit brevet. Varför är lagmannen med? Han har då inte varit tillsammans med fogden om en handling sedan 1476.
Sista gången som Esbjörn lagman nämns i ett bevarat brev är den 8 september 1492, då han sätter sitt sigill på ett brev, skrivet i Ösa. Sannolikt dog Esbjörn Sämundsson det året, efter att ha varit lagman i Jamtland sedan 1476.
Märkligt nog finns ett brev från den 18 december 1485, där lagmannen uppges heta Johan Nilsson. Är årtalet fel, eller har Esbjörn varit avsatt, bortrest eller sjuk?
Handlingarna ger inget svar.
Ny lagman från år1493 är Magnus Hansson. Han är från Hagnestad i Brunflo. Han kallar sin gård för 'lagmansgården' i ett brev från år 1495. Hagnestad var därefter under många år säte för lagmannen.
Lagtinget avskaffades av svenskarna när de fick makten över Jamtland 1645.
Sammantaget kan man konstatera att det är svårt att få en klar bild över lagtingets historia. Det beror på att de bevarade breven är alltför få och för slumpartat bevarade. Både alltinget och Lagtinget sammanträdde varje år, men det är många år, ibland årtionden, som inget brev finns bevarat.
Platsen för vårt lagting, Sproteidet på Frösön, är skyddad av
fornminneslagen.
Tyvärr tycktes F4 stå över lagen, eftersom de inhägnade
och rumsterarde om där som de behagade. Efter F4:s nedläggning är Bynäset skamligt nog fortfarande avstängt för allmänheten. Som skäl anger försvaret att det finns blindgångare där och är ointresserat av att röja hela området. Försvaret tycks inte begripa att det är ett kulturhistoriskt område det handlar om!
Noter
1. tryckt i Jämtland Härjedalens diplomatarium, del I brev nr 8.
2. Ärkebiskopen i Uppsala kallar år 1303 tinget för 'in communi placito habito', översatt till 'Landsting' , JHD I,s.19f
3. JHD, Första delen sid 13.
4. Øysten Walberg, 1987 sid.28, Verdals historielags skrifter 13
© Bo Oscarsson
Länk till breven om Jamtamot, Sätesstugan och Lagtinget på Sproteidet Länk till en fördjupad artikel om alltinget Jamtamot.
050110.Senast uppdaterad 2010.07.01