Ur Aspåskrönikan 1996, sid 63ff

Kampen om Långan

Många minns säkert kampen 1983-84 för att rädda Långan från utbyggnad. Vad färre minns är att samtidigt pågick samma kamp för Hårkan och Ammerån. Med några pressklipp ska här ges en bild av långanstriden. För att få en lokal förankring tar jag som utgångspunkt ett svar på ett brev avsänt 1983 till kommunalrådet i Östersund Thore Holmberg, med bl a ett uttalande från Aspås Heimbygdsförenings årsmöte. Att brevet riktades till Thore Holmberg berodde på att han var den mäktigaste förespråkaren på regional nivå för utbyggnaden av Långan.

I sitt svar på vårt brev skrev Thore Holmberg till den 7 juli 1983 bland annat följande: "I Långan har Jämtlandskraft en tredjedel av energitillgången, i Hårkan ingenting frånsett Högfors. Det är anledningen till att vi förordat Långan för utbyggnad, en annan är att Hårkan är mer lättåtkomlig. Vi menar att vi klarar inte av att spara både Långan och Hårkan och därför har vi förordat utbyggnad av Långan. Jag förstår att ni är missnöjda samtidigt som jag får hurrarop från folket kring Hårkan."

Det var ett listigt drag att sätta älvräddare mot älvräddare. Det är ett mycket gammalt knep från romartiden att "härska genom att söndra". Men försöket att ställa Hårkans bevarare mot oss lyckades inte, vilket historien skulle visa.

I en ledare i Länstidningen den 13 december 1983 skrev chefredaktören Gunvor Nyman:
"Majoriteten i Länsstyrelsen vill byta Hårkan mot Långan. ... Som väntat gick det inte att få fram ett enigt beslut... Det är bara att beklaga. Nu ligger bollen hos regeringen och länets möjligheter att påverka den fortsatta hanteringen är liten. ... Vi undrar, om inte många kommer att ångra att man inte stödde bytet av Hårkan mot Långan."

På Länstidningens ledarsida fyra månader senare, den 13 april 1984 skrevs citat:
"Långan räddad"? Är det den slutsats man kan dra , sedan moderaternas riksdagsgrupp beslutat sig för att rösta för ett bevarande av Långan på bekostnad av Hårkan? Med risk för att bli betraktad som cynisk vill LT varna för den tolkningen. Det troliga är tyvärr att det här beslutet leder till att både Långan, Hårkan och Ammerån stryker med! Slut citat.

Dagens Nyheters reporter Åke Lidzell skrev den 8 /4 -84:
"Utbyggnad och uppdämning av Långan har kraftigt avstyrkts av fyrtio tunga organ på läns- och riksplanet, bl a länsstyrelsens naturvårdsenhet, Naturvårdsverket, länsantikvarien och Krokoms kommun, där Långan hotas av utbyggnad. Bara sex instanser har sagt ja, bl a grannkommunen Östersund, som är stor delägare i projektet." ... "Utbyggnaden drivs av socialdemokraterna men även de är splittrade. Lokalt säger man nej, som s-föreningarna i Aspås och Lit, men i centrala beslutande organ säger man ja."

På Aspås Heimbygdsförenings årsmöte den 4 april 1984 antog vi ett nytt uttalande som här följer i sin helhet:
........ (se Aspåskrönikan 1996, sid 64-65)

Uttalandet skickades tillsammans med en kartskiss och ett av undertecknad skrivet, personligt brev till energiminster Birgitta Dahl.

Den 26 juni 1984 skrev statsrådet Dahl följande svar. "Tack för Ditt brev angående utbyggnaden av Långan. Som Du säkert känner till har riksdagen den 5 juni 1984 fattat beslut om att Nedre Långan inte skall ingå i planen för fortsatt vattenkraftutbyggnad."

Beslutet var säkert en besvikelse för Thore Holmberg och andra förespråkare för Långans utbyggnad, men en desto större glädje för oss! Och givetvis också för alla andra hembygdsvänner som kämpade för Hårkan och Ammerån.

Skräckbilden "att både Långan, Hårkan och Ammerån stryker med" var förmodligen bara ett försök att skrämma opinionen till stöd för utbyggnaden av Långan.

Thore Holmberg ska väl inte ges alltför stor betydelse för strävan att bygga ut Långan. Bakom stod stora kapitalintressen som SCA, genom Stensjö Kraft AB och Bålforsens Kraft AB. Betecknande är att SCA ägde skog kring Långan och dess forsar och ansökte den 15 maj 1968, enligt fastighetsregistret, om vattenkraftsservitut för dessa skogsskiften!
Om det var för att Långans utbyggnad gick om intet, som SCA några år senare sålde skogsfastigheterna vid Långan vet jag inte, men tanken är väl inte alltför långsökt.

Långan strömmar nu lungt vidare och vi får hoppas att hon får fortsätta med det, så att vi i framtiden har kvar något av vår orörda natur till våra efterlevande.

Bo Oscarsson

Not.
På jamska heter Långan 'Långa', ett feminint ord, därav 'hon' i texten ovan.

© Bo Oscarsson

Tillbaka till Aspås