Ur Aspås sockenkrönika 1991, sid 38ff

Mina minnen av Nils Petter och posten

I min barndom var posten i Aspås belägen i Nygården, i det hus där Erland Alexandersson nu bor. Postmästare var Nils Petter Persson. Han var, så långt jag vet, uppvuxen på denna gård. Huset var ett undantag på livstid för Nils Petter. Han var ungkarl och ett original av största sort. Posten till Aspås sorterades ut i Krokom och kördes på den tiden av mjölkskjutsen från Gräfte. Jag var med några gånger och hämtade posten till Aspås. Krokomsposten förestods då av en annan intressant person som hette Hemming Larsson. Ibland var posttåget försenat och då vid ankomsten till Aspås, satt en hel del folk på farstubron och väntade medan posten sorterades. Prästen fick gå in köksvägen. Kanske hjälpte han till med sorteringen. Utdelningen gick till så, att var vi flera där, så togs postlådan fram där han hade kort och brev. Nils Petter läste upp namnen på adressaterna och kände man igen namn på den man skulle hämta posten åt, fick man hojta.

Han hade också något av en handel där, som fungerade som en kiosk. Posten var även öppen efter klockan ett på söndagarna. Då kunde man köpa konfekt och tabletter m m. När vi då var några stycken samlade där, kom språklådan igång. Nils Petter satt på den svängbara skrivstolen med sina toffelklädda fötter på skrivbordshörnan och såg ut att må så gott, med glimten i ögonvrån. Annars var han sjuklig och hade mycken värk. En del somrar brukade han fara till något hem och få behandling. Det fanns många brunnsorter på den tiden. En gång när han kommit hem från en sådan resa, kom jag samtidigt dit som en äldre aspåsbo. Denne frågade hur Nils Petter mådde. Nils var på ett strålande humör och sade att de hade tagit kvar gamle Nils och sänt hem en alldeles ny Nils. Så radikalt hade han upplevt den kuren.

En söndag var jag på posten tillsammans med en hel del andra aspåsbor, både yngre och äldre. Då utspann sig följande samtal mellan Nils Persson i Trången och postmästaren. Nils i Trången frågade; Du var väl bra sjuk och dålig när du var yngre? Ja, sade Nils Petter, nog var det dåligt med mej. Så kom humorn igång och han gjorde nästan löje av sig själv. En kväll kom grannen Johannes Wallin på besök och sade; i morgon ska jag fara till stan. Då sade Nils Petter; kan du köpa medicin åt mej? Svaret var; det går bra. Johannes kommer in på apoteket och säger; jag ska köpa medicin till Nils Petter i Aspås. Apotekaren frågar vad det är för fel på Nils Petter, vad har han för sjukdom? Ja, sade Johannes, han har gjort en stig från gården över åkern mot grannens rågång och där går han fram och tillbaka. Något annat fel vet jag inte om! Nu inflikade Nils i Trången; jag minns det där och såg när du gick på stigen. Så kom frågan; fick du någon medicin på den beställningen? Jo då, jag fick en stor flaska. Blev du bättre av den medicinen? Nja, inte gjorde en sändning så mycket på mig, sade Nils Petter.
Hur som helst, om det var medicinen eller något annat, så blev han ändå fri från sina vandringar på stigen. Det kan vi yngre intyga, som sedan aldrig såg honom gå där mer.
Man kan säga att Nils Petter var en god berättare och underhållare.

Jag måste väl berätta lite mer om posten i Aspås. Någon gång på trettiotalet, övertog droskan i Aspås transporterna av posten från Krokom. [1] Men under kriget, när det blev ont om bensin, blev det åter hästskjuts. Då var det 'Post-Pe' som körde. Han hade nog sitt namn med från Lundsjön, dit han körde posten i många år.
När Nils Petter dog, jag tror det var 1935, övertogs postmästartjänsten av hans bror Johan Olof Persson. Han byggde det hus som Wanda och Evdvin Liljegren bodde i. Där var postlokalen i många år, tills den flyttades till Gräfte. Sista postlokalen i Aspås var i Einebrands hus.
Det var några rader så som jag minns Nils Petter och posten i Aspås.

Karl Ågren


Not.
[1] Min far hade droskan i Aspås från 1920-talet till slutet av 1960-talet, då min äldsta bror tog över rörelsen. /Bo O

Tillbaka till Aspås