Debattinlägg för internet

Den 31/3 2001 publicerade kulturredaktör Stefan Nolervik en recension av Orlboka i Östersunds-Posten. Eftersom den innehåller insinuationer och felaktigheter, kommenteras dessa nedan efter varje citat:

Nolervik:
"… . Varje ord beskrivs med alla dess olika stavningar och uttal beroende på var i Jämtland vi befinner oss. Litet synd tycker jag dock det är att min egen hemsockens sjungande diftonglösa dialekt, offerdalskan, inte (!) finns med i Oscarssons bok. Offerdalskan torde ha en sådan särställning i jämtskan att den absolut borde ha en given plats i denna jämtländska dialektbibel."

Det här är inte sant! Bara okunnigt eller insinuant. Offerdalskan finns med, men inte i den utsträckning jag skulle önska - som jag också skriver i förordet! Det beror på att man i Offerdal inte ännu gjort någon översikt över det speciella offerdalsmålet. Jag initierade idén och under senare delen av år 2000 lyckades Camilla Olofsson genom hembygdsföreningen få igång insamlandet. Genom henne fick jag före jul 700 offerdalska ord. Till de ska läggas de ord som Manne Bergman nedtecknat, ungefär lika många, och så en liten lista av framlidne språkprofessorn Nils Simonsson. Pinsamt Nolervik!

Som kronan på verket påstår Nolervik helt felaktigt att offerdalsmålet är en diftonglös dialekt. Offerdalskan har i verkligheten en diftong, nogsamt påpekat i Orlboka sidan 497. Att en kulturredaktör som hänvisar till sin 'hemsocken' är så okunnig måste vara unikt.

" Boken är välredigerad och pedagogiskt upplagd och kommer att bli ett välkommet praktverk i många av de jämtländska bokhyllorna. Där tror jag tyvärr att den också kommer att bli kvar. Om intentionen med denna ordbok är att på något sätt bidra till att utveckla jämtskan och att minska distansen mellan invigda och oinvigda, då känns den inte lika aktuell.
Känslan jag får är att den vänder sig till de redan frälsta, till alla de personer som redan förstår eller talar ren jämtska. Inflyttade eller andra icke invigda får inte samma behållning. De hade i stället behövt en omvänd ordbok, alltså svensk-jämtsk, för att kunna få ut något konkret av den jämtländska dialekten."

Nolervik vet mycket väl efter Språkkommitténs inlägg på hans kultursida före jul att arbetet med en svensk-jamsk ordbok redan är projekterat. Varför slå in öppna dörrar - om inte av illvilja eller är det för att ta hem poängen åt sig själv som ledare för kulturutvecklingen i länet?

Ordboken är inte för 'redan frälsta' som Nolervik skriver. Det illustreras bäst av vad Håkan Larsson, Peter Swedenmark och Margareta Winberg skriver. Samtliga är "inflyttade".

"Som jag ser det är Orlboka mer förvaltande än utvecklande. Bo Oscarsson och Heimbygdas språkkommitté har alldeles säkert en motsatt uppfattning. Annars skulle de aldrig ha sökt medel till den.

Inte mot boken
Men hur kan jag vara kritisk till en jämtländsk ordbok? Jag riktar inte kritik mot boken som sådan, utan mer mot det faktum att de offentliga medel som lagts ned på framtagandet av ordboken kunde ha använts på annat sätt om målet är att utveckla jämtskan. Där ser jag definitivt andra möjligheter.
Ordboken har säkert kostat minst 1 miljon kronor att producera. En halv miljon är EU-pengar och offentliga medel. Resten är sponsorpengar. Det hade kunnat bli många studiecirklar i jämtska för de pengarna."

Jag har under 20 år haft studiecirklar i jamska, från 1976 - 1996. Nolervik tycks inte veta att de som deltar i studiecirklar betalar avgiften själva. Alltså okunnigt och felaktigt av Nolervik!

Jag har aldrig på en kultursida läst att en kulturredaktör lägger sig i hur mycket pengar det kostar att producera en bok. Vad har det för allmänintresse? Vad tryckningen kostar är väl en branschfråga och egentligen en affärshemlighet för förlaget. Den halva miljonen av offentliga pengar, som med lite välvilja skulle kunna betraktas vara av allmänt intresse för att de just är offentliga medel, utgör lönekostnaden för ett år för projektledaren och en assistent på deltid. Knappast något att höja ögonbrynen för. En halv miljon inklusive lönekostnader gav en synnerligen medioker inkomst till mig och Camilla Olofsson. Eller menar Nolervik att vi skulle ha gjort det här arbetet ideellt?

"Boken är vacker, lockande, och mycket givande för oss som redan känner till något ur jämtskans ordförråd. Men det är också en bok som befäster och stärker skillnader mellan infödda "jamtar" och inflyttare. Ibland känns det som om det är det primära målet för Oscarsson och hans språkkommitté. "

Oförskämt att framställa Heimbygdas språkkommitté som det vore min kommitté! Vilken insinuation att det skulle vara mitt mål att skapa segregation! Mitt primära mål är att bevara jamskan. Vilket intresse skulle jag eller språkkommittén ha av att stärka skillnaden mellan infödda och inflyttade? Insinuerar Nolervik att jag och språkkommittén skulle stå för någon sorts rasistisk inställning? Det liknar förtal, Nolervik! Inte minst med tanke på vad kollegan Håkan Larsson skriver om Orlboka:

"Efter snart 13 år i Jämtland har jag börjat förstå en del av Republikens eget tungomål, ... Här kan även en smålänning i exil som jag finna mycket av språkligt och kulturhistoriskt värde."

Håkan Larsson har förstått vad Stefan Nolervik inte fattat att Orlboka är en dokumentation avsedd för alla språkintresserade.

Bo Oscarsson



Andra åsikter om Nolerviks skriverier

Tebaker at Orlboks-sin

Tebaker at Jamsk-sin