Revolutionen i Sverige 1809


Bo Oscarsson

Den svenska revolutionen är för de flesta svenskar okänd. I de äldre skolböckerna om Sveriges historia har man helt enkelt förvanskat sanningen genom att kalla revolutionen 1809 för "statsomvälvningen" - om den ens nämns. Denna historieförfalskning har förmedlats oss av någon obskyr anledning! Det kan inom parentes nämnas att skolböckerna i vårt grannland Norge i klartext talar om revolutionen i Sverige år 1809!

Vad betyder då egentligen ordet omvälvning av en stat? Jo, exakt det samma som ordet revolution. Enligt svenska akademiens ordlista förklaras ordet "revolution" med "omvälvning, omstörtning, statsvälvning"!!
Varför kan man då inte i alla Sveriges skolböcker använda ordet 'revolution'? Vilka är de krafter som styr vår historieskrivning så att sanningen inte får träda fram i ljuset? Finns det fortfarande intressen som vill tysta ner det som hände 1809? Det märkligaste med denna revolution är kanske frågan om varför sanningen undanhålls oss nutida svenskar, fastän det gått 200 år?

Revolutionen


Revolutionen startade den 7 mars 1809 genom utspridande av ett tryckt revolutionsmanifest, där medborgarna uppmanas till sammanhållning i kampen att rädda Sverige. Genom den oduglige kungen Gustav den IV Adolf höll Sverige på att falla samman och stormakterna avsåg att dela Sverige mellan sig. Det hade man bestämt i mötet i Erfurt 1808. Ryssland skulle ta norra delen av Sverige ända ner till Motala ström och Danmark den återstående, södra delen Götaland.

Revolutionsmanifestet gavs namnet 'Proclamation' och är daterat den 7 mars 1809 i Karlstad. Det är undertecknat av Befälet över de i Värmland förlagda trupperna, vilket i klartext betyder att det är officerarna och soldaterna i Västra armén som gör uppror. Först låter revolutionsledaren Georg Adlersparre arrestera sin chef för Västra armén greve Leyonstedt och sedan landshövdingen i Karlstad och beslagta hans kassa för att användas för att köpa mat till de mot Stockholm marscherande soldaterna. I Örebro upprepas händelsen. Kungens företrädare, Landshövdingen, tillfångatas och hans statskassa beslagtas.

Fem dagar efter revolutionens början får kungen vetskap om Västra arméns antågande och den 12 mars utgår från Stockholms slott en kungörelse undertecknad av kungen angående det uppror som utbrutit i Värmland. Kungen fördömer upproret och påminner om de stränga straff upprorsmännen riskerar, det vill säga dödsstraff. Endast en person nämns vid namn i kungörelsen och det är ledaren för upproret; överstelöjtnanten Georg Adlersparre. Att det är liktydigt med hans dödsdom är självklart. Något som Adlersparre givetvis är medveten om ifall revolutionen misslyckas.

Kung Gustav den IV Adolf arresteras den 13 mars i en motkupp av högadeln i ett försök att stoppa revolutionsarméns marsch mot Stockholm. Men Adlersparre litar inte på högadelns motkupp, utan låter sin revolutionsarmé forsätta mot Stockholm, trots hot från stockholmsadeln om inbördeskrig. Den 22 mars kan så Adlersparre med Västra armén inta Stockholm, utan att ett skott avlossas.

Att det inte blev något blodbad berodde på att revolutionen hade folkets stöd. Högadeln i Stockholm vågade därför inte sätta in de soldater som befann sig där till motvärn när Adlersparre närmade sig staden. Trots att de hade hotat med krig om Adlersparre stod fast vid sitt beslut att marschera in i Stockholm. Kanske att högadeln inte vågade beordra soldaterna att skjuta mot revolutionärerna av rädsla för sina egna liv. Mycket talar för att även soldaterna i Stockholm stödde revolutionären Adlersparre. Hur som helst undveks därmed att det blev en blodig revolution i Sverige.

Revolutionen utmynnade bland annat i att kungen, drottningen och hans arvingar för alltid fråndömdes Sveriges krona. Vidare att kungen, drottningen, kronprinsen och de andra kungabarnen den 10 maj 1809 fråntogs sina svenska medborgarskap och utvisades ur Sverige för all framtid. Därmed var Vasa-ätten slut i Sverige. Gustav den IV Adolf dog frånskild i landsflykt i Schweiz 1837. Även den före detta kronprinsen dog som landsflyktig.

Dansk-norske prinsen Christian August valdes den 18 juli 1809 till ny svensk tronföljare och skulle efterträda den åldrige och barnlöse Karl den XIII, som skulle få bära kronan fram till sin död, då kronprinsen, nu omdöpt till Karl August skulle tillträda som Sveriges konung.
Men kronprins Karl August dog mycket oväntat redan den 28 maj 1810, endast 42 år gammal! Han skulle enligt den nutida historieskrivningen ha fått ett slaganfall. Men allmänt trodde man i samtiden att han giftmördades av sina fiender, det vill säga av högadeln som var revolutionens motståndare. Som kronprins Karl August efterträdare skulle nu hans bror väljas till tronföljare.
Emellertid inträffade det märkliga ett par månader senare att en fransk militär och adelsman istället valdes till ny kronprins. Det var greven av Ponte Corvo, Jean Baptist Bernadotte född 1763 och 5 år äldre än Karl August. Därmed gick luften ur revolutionen, i synnerhet som Adlersparre före valet hade lämnat ifrån sig ledningen för att visa att han oegennyttigt gjorde revolutionen för att rädda landet och inte för att komma åt makten.

Adlersparre trodde nämligen att han hade säkrat Sveriges demokratiska utveckling med kronprins Karl August, men tyvärr kunde nu högadeln bit för bit återta förlorad mark.
Adlersparre kom också att åtalas år 1831 för sin historieskrivning av revolutionen 1809, men stämningen i samhället var ännu sådan, trots att många år gått, att man inte lyckades fälla honom i en politiskt färgad rättegång.

Några årtionden senare, efter Adlersparres och de andra revolutionärernas död lät man 1884 gräva upp Gustav den IV Adolf:s lik i Schweiz och frakta hem det till Stockholm för en ärorik begravning i Riddarholmskyrkan! Så var locket på och givetvis kom det också att påverka historieskrivningen. Därmed var revolutionen 1809 nedtystad och i skolböckerna kamouflerad som 'statsomvälvningen 1809' och 'regeringsreformen' i stället för sanningen: Revolutionen 1809 och Grundlagen av den 6 juni 1809. Därav nationaldagen, men också den, fortfarande, kamouflerad som Gustav Vasas intåg 1523.

Giftmordet på kronprins Karl August - om det ens nämns - kallas för ett falskt rykte eller beskyllning (mot högadeln) och "sanningen" presenteras som om Karl August, en fyrtioårig man i sina bästa år, skulle ha fått ett slaganfall och/eller fallit av hästen och slagit ihjäl sig! Däremot får mordet på den högadlige motståndaren till kronprins Karl August alltid större plats. Författaren Herman Lindqvist hör till dem som okritiskt anammat denna "sanning". Axel von Fersen framställs som det oskyldiga lammet som slits i stycken av en pöbelhop. Men enligt författaren Jonas Stadling blev folkets mått rågat när denne fiende till kronprins Karl August lät åka i sin eleganta vagn först i sorgetåget genom Stockholm, före kronprinsens likvagn. Adelsmannen Axel von Fersen slets ur sin vagn av den uppretade folkmassan och lynchades, mitt framför beväpnade soldater och officerare! Hade han varit så oskyldig som man i efterhand vill framställa von Fersen, hade säkert officerarna beordrat soldaterna att ta gevären från axlarna och gå på den obeväpnade folkmassan för att rädda Axel von Fersen.

Vad medförde då revolutionen i Sverige? Det viktigaste var förstås att den svenska nationen undgick det yttre hotet att upplösas genom delning mellan Ryssland och Danmark. Vidare begränsades kungens möjligheter att uppträda som diktator. Före 1809 hade kungen härjat som han velat och struntat i riksdagen men nu skulle kungen inte längre ensam kunna fatta beslut utan att tillfråga riksdagen. Ett annat påtagligt revolutionärt framsteg var att man då också tvingade adeln att betala skatt. Före revolutionen var adeln, de rikaste, befriade från skatt! Och självklart att tryckfriheten säkrades.
För att bygga upp rättsäkerheten för den enskilde medborgaren i det svenska, demokratiska samhället, genomdrev revolutionären Adlersparre införandet av en Justitieombudsman, JO, som skulle övervaka så att statstjänstemännen inte skulle kunna utnyttja sin makt mot vanligt folk till sin egen eller statens fördel. Slutligen kan sägas att det var revolutionen som bröt Sveriges aggressiva krigstradition. Efter 1809 har Sverige inte varit inblandat i krig! Undantagandes hotet mot Norge 1814.

Vem var Georg Adlersparre?
Han var född och uppvuxen i Myssjö socken i Jämtland som son till en officer som blivit obekväm och 'förvisad' till en avlägsen ort. En minnessten finns rest på Georg Adlersparres födelseplats i södra Jämtland, närmare bestämt i byn Hovermo. Nästan 100 år efter revolutionen, när stenen restes 1903, var det en 'högättad' dam, som Jonas Stadling uttryckte det i sin memoarbok, som protesterade mot att en revolutionär hyllades på detta sätt. Här framkom med all tydlighet överklassens syn på Adlersparre och revolutionen nära hundra år efter.

Jonas Stadling arbetade för att stenen skulle komma till genom att år 1902 resa runt i Jämtland och hålla föreläsningar om Georg Adlersparre. De pengar han fick in på föreläsningarna gick till att bekosta stenen. Tack vare Stadlings kontakt med Adlersparres son Rudolf, donerade Rudolf år 1907 10 000 kr till en fond för att varje år högtidlighålla den 6 juni vid minnesstenen.
Georg Adlersparre dog 1835 och är begravd i Gustavsvik i Värmland. En minnessten finns också rest där i Värmland.
En byst av Adlersparre är utförd av Olof Ahlbergh. Den är placerad i logen Georg Adlersparres lokaler hos Odd Fellow i Östersund.

Nationaldagens tillkomst
I ett upprop i ÖP i april 1903 uppmanades länets allmoge att hylla Adlersparre och att den 6 juni skulle bli Sveriges Nationaldag. Det var Olof Walter i Mörsil som stod bakom, enligt Orvar Turesson (ÖP 31/5 1945).
Uppmaningen fick gensvar också i rikspressen. Göteborgs Handels och Sjöfartstidning nappade på idén och skrev att en statygrupp av 1809-års män borde sättas upp framför Riksdagshuset.

År 1904 uppmanar Anders Backman i Myssjö med flera, att den 6 juni borde bli Sveriges nationaldag, och avslutar med förhoppningen att "om ej förr så åtminstone då vi om några år fira 100-årsdagen av fullbordandet av Georg Adlersparres livsgärning få den 6 juni antagen som allmän svensk nationaldag." Som bekant blev det ingen nationaldag införd 1909, utan det kom att dröja ända till 1983 innan Riksdagen fastställde den 6 juni som Sveriges nationaldag. I stället hade man firat 'Svenska flaggans dag' sedan 1916 och man kan bara gissa vem som med det mörkade strävan att få en nationaldag. År 2005 blev äntligen den 6 juni vår nationaldag, men mest tillskriven Gustav Vasa - inte Georg Adlersparre.

Måhända att gemene man i Sverige skulle känna mer för nationaldagen den 6 juni om vi i skolböckerna för en gångs skull fick en ärlig redovisning av kampen för att rädda Sverige som självständig nation. Som det nu är liknar vår historieskrivning om 1809 mer den gamla sovjetiska historieskrivningen, som vi gärna så upprört talar om och i bland (hån)skrattar åt.

Bo Oscarsson Främsta källa: Jonas Stadlings bok "Georg Adlersparre, Fäderneslandets räddare, frihetens väktare, folkets vän", tryckt i Stockholm på Wahlström & Widstrands förlag, utan tryckår men förmodligen 1903.
Dr. Otto Sjögren 1881, "Georg Adlersparre"


Tillbaka till 1809

Tillbaka till Berömda Jamtar

Till Historiesidan

Skicka mig synpunkter/rättelser.