Pehr Rissler



Pehr Rissler var född i Sveg 24 november 1781. Han studerade vid Frösö Trivialskola, men kunde inte fortsätta att studera eftersom fadern avlidit och familjen inte orkade med kostnaderna. Modern, som hade sex barn att försörja, sände Pehr till Stockholm där han praktiserade på ett antal apotek och avlade provisorexamen.
Hans önskan var att bli läkare och våren 1807 reste Rissler till Uppsala sedan han kontaktat och fått goda råd av Carl Zetterström.
Rissler avlade först studentexamen och började sedan studera medicin. Kirurgie magisterexamen avlade han 1811 och senare medicine doktorsexamen och promoverades den 3 juli 1811.
År 1812 utnämndes Rissler till provinsialläkare i Jämtland, den förste civile i läkaren i landskapet. Nära fyrtio år tidigare hade man utnämnt en landsvetrinär. Hästarna var viktigare! (källa J/HH del IV) Rissler verkade därefter i över fyrtio år som läkare och var också den som inrättade det första sjukhuset.
År 1813 ingick han äktenskap med Margareta van Hoorn. De lät efter några år uppföra ett stort bostadshus på Frösön, norr om frösöbron. Gården gav Rissler namn efter hustrun och kallade den Hornsberg. Det blev sedan namnet på Frösö centrum. Även den sentida Risslersgatan är till minne av honom.
Pehr Rissler avled den 24 mars 1866 och är begravd vid Östersunds gamla kyrka. Gravstenen står närmast gång och cykelbanan vid Rådhusgatan, mitt emellan kyrkan och stadsmuséet.

Källa: Bo Berndtsson, Östersunds begravningsplatser, 1994


Rissler Räddade Runstenen

Det var mycket nära att runstenen på Frösön hade försvunnit år 1819. De två källor vi har som berättar om vad som egentligen hände med runstenen är Per Risslers memoarer, tryckta 1867, och lektor Peter Olsson skrift 1874. Däri framgår med all önskvärd tydlighet hur det förhöll sig.

Per Rissler hade sin bostad på Frösön, i huset som senare blev en del av Runeborg. Rissler arbetade på sjukhuset i Östersund och gick dagligen över bron, förbi platsen där runstenen stod. Runstenen var då omkullfallen och i två delar.
Han skriver i sina memoarer:
"De sönderbrutna delarne af stenen blefvo sedermera under tidernas lopp höljda af sand och mull, och upptäcktes först 1819, hvarvid de voro i fara att bortföras, för att användas till knutstenar för ett i Östersunds stad tillämnat hus."
Rissler nämner dock inte ett ord om att det var han själv som räddade stenen. Hans blygsamhet förbjöd honom det.
Den som i klartext talade om att det var Risslers förtjänst, var lektorn och fornforskaren Peter Olsson. Han skrev 1874 i ett litet häfte, betitlat 'Några upplysningar om fornsaker i Jemtland':
"Med tysthet bör ej förbigås en man, som genom sina åtgärder för detta minnesmärkes bevarande gjort sig förtjent af att tacksamt ihågkommas, nämligen aflidne provincialläkaren i Jemtland och Herjeådalen Per Rissler. Det var han som år 1819 upptäckte detta minnesmärke, då det, framdraget ur gruset, bortfördes för att användas som byggnadsmaterial för ett hus i Östersund, och som derefter lät hopsätta och uppställa det, stadigt fästadt med jern, der det nu står."

Jämför man de båda texterna noga, finner man att Rissler själv skriver att runstenen 'voro i fara att borföras', medan Olsson skriver att den 'borfördes'. Skillnaden i språkbruket är uppenbar. Enligt Rissler verkar det som om runstenen kanske inte ens kom iväg till staden, utan tilltaget stoppades redan på platsen när man dragit fram stenen!
Måhända att redan lektor Olsson började bygga på myten, genom att ändra tempus från 'att bortföras' till 'bortfördes' ! Hur som helst så kom aldrig runstenen i någon husgrund, utan blev åter hopsatt och upprest på sin forna plats.

© Bo Oscarsson


Jamten respekterar andras egendom

citat av Pehr Rissler:

Jamten har;
" ... en synnerlig aktning för andras eganderätt, och uti få, om ens något landskap i Sverige torde egendom vara så säker för andras tillgrepp, torde stölder vara så sällsynta som i Jemtland, hvarest, då de någon gång förövats, de merendels äro begångne af främmande personer, som från andra orter invandrat och kringstryka landet."

Skrivet av Pehr Rissler, Jamtlands förste provinsialläkare, tryckt i hans bok 'Anteckningar om Jemtlands län', Stockholm 1867.

  • Till berömda jamtar

  • Till Historiesidan

    2001.01.11