Källa: Bo Berndtsson, Östersunds begravningsplatser, 1994
Per Rissler hade sin bostad på Frösön, i huset som senare blev en del av Runeborg. Rissler arbetade på sjukhuset i Östersund och gick dagligen över bron, förbi platsen där runstenen stod. Runstenen var då omkullfallen och i två delar.
Han skriver i sina memoarer:
"De sönderbrutna delarne af stenen blefvo sedermera under tidernas lopp höljda af sand och mull, och upptäcktes först 1819, hvarvid de voro i fara att bortföras, för att användas till knutstenar för ett i Östersunds stad tillämnat hus."
Rissler nämner dock inte ett ord om att det var han själv som räddade stenen. Hans blygsamhet förbjöd honom det.
Den som i klartext talade om att det var Risslers förtjänst, var lektorn och fornforskaren Peter Olsson. Han skrev 1874 i ett litet häfte, betitlat 'Några upplysningar om fornsaker i Jemtland':
"Med tysthet bör ej förbigås en man, som genom sina åtgärder för detta minnesmärkes bevarande gjort sig förtjent af att tacksamt ihågkommas, nämligen aflidne provincialläkaren i Jemtland och Herjeådalen Per Rissler. Det var han som år 1819 upptäckte detta minnesmärke, då det, framdraget ur gruset, bortfördes för att användas som byggnadsmaterial för ett hus i Östersund, och som derefter lät hopsätta och uppställa det, stadigt fästadt med jern, der det nu står."
Jämför man de båda texterna noga, finner man att Rissler själv skriver att runstenen 'voro i fara att borföras', medan Olsson skriver att den 'borfördes'. Skillnaden i språkbruket är uppenbar. Enligt Rissler verkar det som om runstenen kanske inte ens kom iväg till staden, utan tilltaget stoppades redan på platsen när man dragit fram stenen!
Måhända att redan lektor Olsson började bygga på myten, genom att ändra tempus från 'att bortföras' till 'bortfördes' ! Hur som helst så kom aldrig runstenen i någon husgrund, utan blev åter hopsatt och upprest på sin forna plats.
© Bo Oscarsson
Jamten har;
" ... en synnerlig aktning för andras eganderätt, och uti få, om ens något landskap i Sverige torde egendom vara så säker för andras tillgrepp, torde stölder vara så sällsynta som i Jemtland, hvarest, då de någon gång förövats, de merendels äro begångne af främmande personer, som från andra orter invandrat och kringstryka landet."
Skrivet av Pehr Rissler, Jamtlands förste provinsialläkare, tryckt i hans bok 'Anteckningar om Jemtlands län', Stockholm 1867.
2001.01.11