Jämtland Härjedalens diplomatarium, del I:2.
Brev från ärkebiskop Henrik i Uppsala den 15 april 1402:
"at hwat wj fange oc wpbære, aff then annen helfte som Jempteland skylder om aaret oc swa hwat wj fange oc wpbære, aff alle bøndernæ j Jempteland ther fore. at thet fæste Tidbrantsholm, som ther nw jnne bygt ær nether lægs thy at thet skal jo nw genist nether brydas thet scolæ wj aff sla j thisse forscreffne. tw thusend swensche mark, ok naar wj thisse forscreffne. tw thusend swensche mark aff thænne fornempde helfte aff Jempteland oc aff thet wj fange for thette fornempdes fæstes netherlegning j swo mate wpboret haue som foræ ær sacht ." etc.
Jämtlands domböcker och landstingsprotokoll 1647 - 1648, IV 1989, sid.63:
Rödöns tingslag den 31 maj 1648
"NB. Berättes af de gamble, att ther hafr bodt en frjbohren mann, Tidhebrand widh nampn, som hadhe der upkastat en stor jord högh med befastning uppå hilken hadhe hållet Swerig: Chrone: Porthe jernen ähre för få åhr sädan på högen fundne. Denne Tidebrand ähr af de jempter förjagat, borgen en julenatt upbrent, och jordegodzet skiptat emellan them, som gården och borgen förbrende, huilket godtz änn nu brukas uthaf månge männ."
[Not. porthe jernen = port-gångjärnen/ smidet på dörren ]
Rannsakningar efter antikviteter 1685
tryckt i Uppsala 1960, sid 166:
"Tijdebrans högh är belägen j Jämptlandh och Rödens Socken Rett hårtt uedh Siöstranden, der man kommer från Frösön öfuer westre Sunnett, och uijl til Röden. der i är begrafuen En herre som hetter Tidebran, som hafuer regierat och Commenderat öfuer Jämptlandh, men förmedelst hans hårdhet mott Undersåterna, är han blefuen opbrent medh alt sitt godha om en julenatt, och sedan hans ben hophemptatt, och lagh i förbemälte högh. Uijser sigh än nu teken effter Trenne Rudedammar som är strax uedh samma högh, han herresätte har uarit och strax hoss."
Rannsakningar efter antikviteter 1685,
tryckt i Uppsala 1960, sid 257:
"... skall hetatt Tijdebrand som satt sigh wid wästra Sundett i Rödöhns Sochn och regeratt landett och der bodt, huarest fuller synes såssom dammar och annat slijcht, huilcken, härskade altt för myckett och underslagitt sigh Allmogens Ränthor, huaröfwer dee klagatt för konungen i Norie och fått låf hämnas sielfwe, och dy honom om een juledagh i Åhs Kyrckia ihählslagitt och hans Gårdh opbräntt. Tijdebrandz högen är afrijtatt och föllier medh.
Hülphers 1775, om Rödöns socken sid 56:
Såsom ålderdomsminne nämnes Tibrands hög på Sundslägden, en slätt vid Rödösundet som säges vara uppkastad genom en Dansk kommendant Tibrand till 100 alnars höjd (59 meter) och berätta att samme man blivit ihjälslagen om julmorgonen vid pass 1616 i Ås kyrkas vapenhus; till åminnelse därav, skall en karl med sårad skepnad, funnits målad på samma kyrkas vapenhus mur, tills den för några år sedan blivit överstruken.
[Not. 100 alnar = 59 meter, betydligt överdrivet. Årtalet 1616 uppenbarligen helt fel. ]
Fale Burman år 1800:
Nedanstående om Tibrandsholm har Fale Burman skrivit i ett brev, som han senare har använt att nedteckna jamtska dialektord på. Tyvärr är texten ofullständig. Uppenbarligen fanns det mycket tegel kvar där för 200 år sedan och eftersom man inte ser något tegel idag, blev nog teglet bortfört trots Fale Burmans påpekande. För några år sedan fann undertecknad dock en halv tegelsten en bra bit ut i vattnet, då det var extremt lågt vatten innan vårfloden kom.
.. funnits vid Rödöns-sundet. Man har berättats mig
att någon ärnar nedrifva berörde hög, och föra borrt teglet.
Detta hoppas jag likväl ej går i värkställighet, efter
gamla Monumenters förstörande är genom en Kongl. Förordning
strängt förbuden.
Någon gräfning inåt, ofvantill, och nedifrån, skulle dock ej skada, om groparne sedan väl igenfylldes, utan tjena till att få ett säkrare begrepp om denna forntids
lemning.
Under vördsamma helsningar till Herr Brödren Berlin
får jag äran med all vördnad och högacktning lefva
Min Nådiga Cousine
Ödmjukaste tjenare
Fale A Burman
Hernösand d. 14 febr. 1800
(Handskrift i ATA, Stockholm)
JLFT III sid 28:
Tidbrandsholms fäste som med all sannolikhet legat invid eller på den ryktbara Tidbrandshögen vid Rödösundet, nedrevs redan i början av 1400-talet. Detta framgår av ett brev från ärkebiskop Henrik i Uppsala. Ärkebiskopen skriver nämligen den 15 april 1402 att "vad vi fange och uppbäre av alla bönderna i Jempteland der före att det fäste Tidbrantsholm, som där, nu inne byggt var neder läggs, ty att det skall ju nu genast neder brytas, det skola vi.." etc.
Se Diplomatarium Norwegicum, Del VI, sid 394. (Jfr ovan)
Jämtland Härjedalens diplomatarium den 15 april 1402:
"att vad vi kan få och uppbära av den andra hälften som Jämtland skattar om året och så vad vi fånga och uppbära, av alla bönderna i Jämtland därför att det fäste Tidbrantsholm, som där nu i Jämtland är byggt nedrivs, ty att det skall ju nu genast nedbrytas. Det ska vi dra ifrån dessa föreskrivna två tusen svenska mark, och när vi dessa föreskrivna två tusen svenska mark av denna förenämda hälften av Jämtland och av det vi fånga för detta förenämdas fästes nedrivning i så motto uppburet hava som förr är sagt ." etc.
Tydligen får jamtarna 'betalt' för att riva Tibrandsholm, eftersom man ska dra av kostnaden för rivningen från skatten.
Jämtlands domböcker och landstingsprotokoll 1647 1648, IV 1989, sid.63:
Rödöns tingslag den 31 maj 1648
"NB. Berättas av de gamle, att där har bott en friboren man, Tidebrand vid namn, som där hade uppkastat en stor jordhög med befästning uppå, vilken hade hållet Sveriges krona. Portjärnen är för få år sedan på högen funna. Denne Tidebrand är av jamtarna förjagad och borgen en julnatt uppbränd, och lösöret skiftat emellan dem, som gården och borgen förbrände, vilket gods ännu brukas utav många män."
Ur "Rannsakningar efter antikviteter" 1685,
tryckt i Uppsala 1960, sid 166:
"Tidebrandshögen är belägen i Jämtland och Rödöns Socken alldeles vid sjöstranden, där man kommer från Frösön över västra sundet och skall till Rödön. Däri är begravd en herre som heter Tidebrand, som regerat och kommenderat över Jämtland. Genom sin hårdhet mot undersåtarna blev han uppbränd med allt sitt gods en julnatt, och därefter samlades hans ben ihop och lades i förut nämnda hög. Visar sig ännu tecken efter tre lämningar av vallgravar som är intill samma hög, där hans herresäte har varit."
sid 257:
".. skall hetat Tidebrand som bott sig vid västra sundet i Rödöns socken och där regerat över landet. Där syns tydliga lämningar, såsom vallgravar och liknande. Han härskade allt för hårt och lade under sig allmogens skatt, varför de klagade för konungen i Norge och fick lov att själva hämnas. En juldag i Ås Kyrka slog de ihjäl honom och brände ner hans gård. Tibrandshögen är avritad och bifogas.
Enligt Hülphers 1767, om Rödöns socken sid 56:
Såsom ålderdomsminne nämnes Tibrands hög på Sundslägden, en slätt vid Rödösundet som säges vara uppkastad genom en dansk kommendant Tibrand till 100 alnars höjd. Berättas att samme man blivit ihjälslagen om julmorgonen vid pass 1616 i Ås kyrkas vapenhus. Till åminnelse därav skall en karl med sårad skepnad funnits målad på samma kyrkas vapenhus mur, tills den för några år sedan blivit överstruken.
Not. 100 alnar = 59 meter, betydligt överdrivet. Årtalet 1616 uppenbarligen helt fel
Enligt JLFT III sid 28:
Tidbrandsholms fäste som med all sannolikhet legat invid eller på den ryktbara Tibrandshögen vid Rödösundet, nedrevs redan i början av 1400-talet. Detta framgår av ett brev från ärkebiskop Henrik i Uppsala.
2002 08 06
Bo Oscarsson