Läsövning på jamska
för två personer
n Pe: Ber in n sjalv - de ske væ såmmu arbeie nu för kærom å kvinnom.
a Kerste: Å så gjett du soot, de e så fördervela mykje sot heri tuta.
n Pe: Du kan soot sjalv Kerste, je ske tväätt klea je å stuupp stråmpan.
a Kerste: Ske du int hjalp meg, tyllmeis. Våfför tror du je ha gifte meg mæ deg då, va?
n Pe: N henn våkku er e menn tur te va iinn. Je ske tväätt å baka krusa å stryyk.
a Kerste: Je tror rakt du ha vårte tyllut - nu kom du geinest å hjalp meg!
n Pe: Hårre ske je ha stånnan mæ di. Je ha så fjård - je ha ju ahlltn hört hårre mykje arbei du ha.
a Kerste: Tänk attn du ske væ sesån dentlaus å geiput. 3)
n Pe: Å i dag er e du som får maku, läggje ta kasn å kapa litte ve - å glöm int a te stiill hästa!
a Kerste: Aller i livet - je ske baka tånnbrö, å i kväll ske je på kalase henn Lisa.
n Pe: Du får no kalasa herri fjösan i kväll. (skraatt)
a Kerste: Jaså... å de tror du din förnikklade lustarm.
n Pe: Jojo, nu vål du sint å - du som ahlltn ha klaga på arbeie. Du ske fell væ fejen nu attn je vill væ iinn - så får du ne litte lettsammar.
a Kerste: Du e som lettsammar, je ske på kalas i kväll!
n Pe: Væ int ampen du Kerste. Je ske ställ te kalas je. Sæn je ha baka krusa, å du ha gjort ifrå de tong-arbeie, ske je bjö in deg på kaffe!
(a Kerste shlår n i huvu mæ väsken)
Dativformer i texten: kærom, kvinnom, tuta, di, hästa, fjösan, väsken
Förklara varför orden står i dativ!
© Bo Oscarsson