Följande artikel är ursprungligen publicerad i Jämten 1980, tryckt 1979, här något omarbetad.

Aspås gamla kyrka


En historisk beskrivning av Bo Oscarsson



Modell av Aspås gamla kyrka, utförd av Bo Oscarsson 1977
Jämför originalskiss från kyrkans baksida nedan
(genom en brand i mitt hem förstördes modellen 1983)
Foto: Bo Oscarsson

Av Aspås gamla kyrka återstår ruinen, gamla kyrkogården, Borggårdsportalen,
en hel del inventarier, huvudsakligen förvarade i nya kyrkan, samt kyrkans arkivalier.

Ruinen, vilken i dag huvudsakligen består av kyrkans västra gavel, är under starkt förfall och har exempelvis bara under 1970-talet raserats med en meter. Före 1974 kunde man urskilja lämningarna efter det västfönster som upptogs i muren 1735.

Ett fotografi från år 1927 visar att ruinens höjd då var betydande, men bristen på numera lagstadgat underhåll har medfört dess snabba förfall. Kanske har socknens något undanskymda läge i Storsjöbygden medfört att ruinen inte tillräckligt beaktats. Betecknande är att ruinen inte uppmärksammats i något arbete om Jämtlands kyrkor före 1978. En restaurering och konservering av ruinen vore välkommen innan den definitivt förvandlats till ett stenröse.

Gamla kyrkogården beskrevs av en fornminnesinventerare på 1970-talet som utan synliga spår efter gravar. Möjligen var gräset oslaget eller så var det snö, för kyrkogården uppvisar tydliga spår efter ett 50-tal gravar.
Då kyrkogården lämnats orörd sedan år 1840 och antagligen har haft en kontinuerlig gravsättning sedan tidig medeltid, kan den för framtida forskning utgöra ett mycket värdefullt dokument för studiet av bl a befolkningsstrukturen i Jämtland. (jämför undersökningen av kyrkogården vid Västerhus kapell på Frösön)
Från kyrkogården är 35 gravkors av järn bevarade. De är utförda i fint konstsmide och är goda exempel på den lokala jämtländska smidestraditionen, som emanerar ur den utbredda, lokala myrjärnsframställningen. Gravkorsen dateras från 1700-talets senare del till början av 1800-talet.
En märklig gravsten eller gravhäll med inskriptionen "E H S Ao 1655" finns också bevarad och omnämnd i 1831 års inventarieförteckning. Texten är omgiven av en fiolliknande, ristad figur i dubbel hjärtform. Stenen kan möjligen ha varit en gravhäll över en grav inne i kyrkan.

Runt kyrkogården fanns en rödmålad borggårdsmur av timmer, försedd med tjärat spåntak. En liknande finns avbildad i Jämten 1978 sid.61. Efter kyrkans förfall uppsattes ett enkelt brädstaket runt gamla kyrkogården.

Borggårdsportalen, som till skillnad från ruinen har erhållit erforderligt underhåll, ger i dag den gamla kyrkogården en vacker inramning. Till detta bidrar också det år 1977 förnyade staketet.
Borggårdsporten är uppförd år 1758. På dess tak uppsattes under 1960-talet en från Aspåsnäset kommande vimpel av järn med årtalet 1753. Kyrkans räkenskaper visar att man just detta år uppförde den nya stapeln, varför man kan anta att vimpeln kommer från denna. Vimpeln kom till Aspåsnäset, enligt traditionen, i samband med den auktion som hölls vid gamla kyrkans rivning.

Den äldre klockstapeln, som enligt kyrkans handlingar var av den typ att den samtidigt utgjorde ingången till kyrkogården, uppfördes senast i slutet av 1500-talet. Underhåll av stapeln omnämns nämligen i räkenskaperna redan åren 1606-08 och 1622-24.

Den yngre stapeln, som revs 1840, finns inte avbildad men Ekdahl har gjort en anteckning om att den liknar den i Ås dock utan spjelning på sidorna". Eftersom Ås-stapeln finns bevarad såväl med fotografi (se Jämten 1930 pl.XV) som uppmätning, får man där en ungefärlig uppfattning om den yngre stapelns utseende.

Stapelns två klockor flyttades till nya kyrkan. Den större klockan göts av Carl J Linderberg i Sundsvall år 1768. Den ersatte en äldre klocka som samtidigt med hämtandet av den större försåldes till gjutaren i Sundsvall.

Den äldre klockan fick aspåsborna av av kung Karl den XI år 1689. Kung Karls gåva inkluderade för övrigt inte frakten från Stockholm, varför det blev ett både drygt företag för den gamle ryttaren Jon Gryta att landvägen frakta den 9 lispund 5 mark tunga klockan och en tung börda för aspåsborna att betala den dyra frakten.

Eftersom "kung Karls klocka" av allt att döma var felfri när den såldes till Linderberg i Sundsvall, är det inte omöjligt att den såldes vidare till en kyrka eller ett kapell och än idag ringer till samling och andakt.

Den mindre klockan omgöts av Linderberg i Sundsvall år 1781 efter att ha blivit "genom en okunnighet sönderslagen med egen kläpp" som inskriptionen på klockan omtalar. Inskriptionen säger vidare att klockan är "till ålder obekant", vilket förmodligen betyder att klockan tidigare saknade inskription. Det medför att man måste räkna med att klockan har hög ålder. För detta talar också räkenskaperna, då den måste vara inköpt före det år, 1582, då räkenskaperna börjar. L M Holmbäck, som i Jämten 1939 utförligt behandlar Jämtlands kyrkklockor, skriver att inskriptionslösa klockor är medeltida Han omnämner också den mindre klockan i Aspås och antar att den har medeltida ursprung.

Hur såg då kyrkan ut ?

I en artikel om Aspås kyrka i Jämten 1937 ansågs kännedomen om kyrkans utseende för alltid förlorat, då inga avbildningar fanns bevarade. Vid nya efterforskningar kring kyrkans historia, fann författaren trots allt i ATA : s arkiv i Stockholm en enkel pennskiss utförd av "kalvskinnsprästen" Ekdahl år 1828. Se bild. Denna skiss är till skillnad från Ekdahls pennskisser från andra kyrkor ej renritad och ger därför ett påvert intryck. Ändå är denna skiss mycket värdefull genom att den är den enda avbildningen. Den har varit förf. till stor hjälp vid utförandet av en rekonstruktionsmodell. Se bild.



Den enda avbildning som finns bevarad av Aspås gamla kyrka,
utförd av Nils Johan Ekdahl, kallad "Kalvskinnsprästen", som reste runt
i Jamtland 1828 och noterade antikviteter på Vitterhetsakademiens uppdrag.
(Före 1977 hette det att ingen avbildning av medeltidskyrkan fanns! Jämför Jämten 1938.
Jag upptäckte skissen i ATA:s arkiv 1977, när jag forskade om Aspås gamla kyrka)
Originalskissen är från kyrkans ovansida, d v s baksida.
Bildtext: "Aspås ka fr N. Stapeln lik Ås, dock utan spjelning på sidorna,
i choret ett litet Cath. Qrusifix"

Ur ATA:s arkiv


De gamla visitationsprotokollen har därvidlag också varit till stor hjälp. I synnerhet 1691 års visitationsprotokoll, som kan läsas som en guidad tur inne i kyrkan.

Kyrkan var ursprungligen uppförd utan tillbyggnader och hade följaktligen ett enkelt, rektangulärt grundplan. Tidpunkten för byggandet är givetvis osäker, men vi vet tack vare den s k sexårsgärden som betalades till Påven i Rom år 1316, att en kyrka fanns redan då. Ett bevarat rökelsekar från denna tid styrker också detta. Se bild.

I enlighet med medeltida byggnadssätt placerades ingången i södra långhusväggen, jämte en liten ljusglugg eller fönster på mitten av väggen. Kyrkan var följaktligen mycket mörk - men antagligen samtidigt mycket stämningsfull med endast några få levande ljus. Under 14-1500-talen fick kyrkorna vapenhus, så också antagligen Aspås kyrka. Vapenhuset finns omnämnt först åren 1622-24, men måste vara betydligt äldre då ett nytt vapenhus byggdes år 1652. Vapenhuset var uppfört i trä.

Åren 1628-1630 utvidgades kyrkan mot öster med en tillbyggnad av trä som i förstone kallas sakristia, men senare mer korrekt kor. Att det verkligen rör sig om en stor tillbyggnad visar beloppet för byggnationen, 9 daler, då som jämförelse kan nämnas att Näskott och Mattmars kyrkor vid samma tidpunkt byggde nya vapenhus för 4 respektive 3 daler. Vid samma tidpunkt togs ett hål upp i södra långhusväggen bredvid det gamla fönsterhålet och insattes ett andra fönster. En sakristia av trä byggdes år 1672 till på norra sidan av träkoret. Sakristian hade ett litet fönster åt öster, medan koret hade ett åt söder. Ytterligare ett fönster upptogs i västra gaveln år 1735. Från denna tidpunkt tycks kyrkans exteriör ha varit oförändrad fram till rivningen, som enligt en anteckning i gamla kyrkans Karl den XII:e bibels försättsblad anges till den 15 juni 1840.

Rivningen av Aspås gamla kyrka var särskilt olycklig då den vid tidpunkten för rivningen var en av de få kyrkor som ännu ägde något av den medeltida prägeln, då både ingången var kvar på södra långhusväggen och inga fönster var uppbrutna i norra muren.

Enligt traditionen skulle också rivningen blivit stoppad av domkapitlet i Härnösand, just med anledning av kyrkans ålderdomliga karaktär - med för sent. Därav blev västra gaveln kvar som ruin, dock till många aspåsbors förtret. Kyrkan revs för övrigt inte förrän nya kyrkan stod färdig att tas i bruk, vilket kan vara nödvändigt att notera, då en utbredd missuppfattning är att man rev gamla kyrkan för att ta sten till den nya.

För den som vill skaffa sig en uppfattning om Aspås gamla kyrkas utseende och storlek, kan ett besök i Kyrkås gamla kyrka vara väl värt besväret. Uppenbarligen är kyrkornas grundplan tämligen samstämmiga, men detta kan inte klart fast ställas förrän en arkeologisk undersökning gjorts av Aspås gamla kyrka. En uppmätning av Kyrkås g:a kyrka finns i Jämten 1974.

Interiör

I visitationsprotokollet från år 1691 anmärktes på att kyrkan har plant tak inuti, samt att om det vore upphöjt och byggt som valv så finge kyrkan bättre ljud. Inte förrän år 1733 utförs höjningen och välvningen av innertaket. Valvet utförs i trä. Två år senare, i samband med västfönstrets insättande, höjs den gamla läktaren i väster och en ny sätts in längs den fönsterlösa norra långväggen. I 1691 års protokoll anges antalet bänkar i långhuset. De är på kvinnfolkssidan 10, medan på manfolkssidan 9, då en bänk går bort för ingångsporten.

I koret, eller som det här kallas "högkoret", anges en brudstol med karm, 3 stolar utan dörrar och en ny med dörr och gångjärn. I vapenhuset anges 2 bänkar på båda sidorna.

Ytterligare detaljer får man från Fale Burmans notering om kyrkans interriör. Han besökte Aspås kyrka 1794.

Inventarier

Från gamla kyrkan finns drygt femtio föremål bevarade. De flesta förvaras i nya kyrkan. Av dessa inventarier 'skall här dock nämnas ett urval, som kanske kan ha sitt särskilda intresse i dels för att de exakt kan dateras genom de fullständiga räkenskaperna, dels för jämförelser med andra jämtlandskyrkors inventarier.

Dopaltaret i nya kyrkan är det altare som träsnidaren Jonas Granberg i Klövsjö åren 1739-40 snidade till Aspås gamla kyrka. Altaret är i det närmaste en kopia av altaret som Granberg tillverkade för Älvros kyrka. Åren 1749-50 tillverkade Granberg den bevarade predikstolen.
Den är dock ej komplett, då bland annat de snidade figurerna föreställande apostlarna har tagits loss. Tre av apostlarna är nu uppsatta på väggen i koret i nya kyrkan. Den fjärde saknas.
Underdelen till den äldre predikstolen, inköpt åren 1645-48. Den har tidigare felaktigt uppfattats som en predikstolshimmel, men i jämförelse med andra kyrkors predikstolar från 1600-talet framgår klart att det rör sig om underdelen.

En dopfunt i typisk jämtlandsstil, uthuggen ur en stock. Den inköptes år 1684 och kostade 6 daler 21 öre 8 penningar silvermynt. Bland de jämtlandskyrkor som har denna typ av dopfunt bevarade, tycks ingen ha den ursprungliga dopskålen i behåll. Aspåsfunten fick, som exempel, en ny dopskål i tenn år 1797. Emellertid finns starka indicier på att aspåsfunten har den ursprungliga dopskålen, eller som den då kallades "döpelsebäckenet", i behåll. I 1691 års inventarium omtalas nämligen "Funt ny och utharbetat döpelsebäcken af kåppar". I inventariet från år 1829 nämns under rubriken koppar "1 st. Bäcken á 1 mark 20 lod från 1600-talet". Dessa uppgifter tillsammans med det bäcken av förtennd koppar som finns i behåll ger vid handen att det måste vara funtens ursprungliga dopskål.

Funten torde därmed inta en särställning bland dessa jämtlandsfuntar, dels genom den exakta dateringen, dels genom att den är komplett bevarad! En anekdot kan också förtäljas i samband med funtens döpelsebäcken, då det var tillfälligheternas tillfällighet att det blev bevarad till eftervärlden. Vid en större ombyggnad av kyrkan på 1930-talet städades en hel del bråte ut och kördes till en skräphög på arrendatorsbostället. Prästbordets arrendator, Ivar Magnusson, tog där tillvara en tennpotta, som kunde vara tjänlig för hans dotter att ha att leka med i sandlådan. Prästen, framlidne komminister Elgmark, fick tack vare Magnusson reda på "pottans" ursprung och lät återföra den till kyrkan, dock i den tron att det var en gammal prästpotta. Sålunda har den haft sin naturliga plats under tvättfatet i sakristian, tills nu då dess historia med all sannolikhet bringats i öppen dager.

Ett annat föremål med en särskild historia är den gamla offerkistan. Den stals vid ett inbrott i kyrkan i mitten av 1950-talet och förblev under flera år försvunnen tills den av en slump påträffades i skogen efter vägen mellan Aspås och Föllinge. Offerkistan omnämns i räkenskaperna år 1652 i samband med att den då fick nya lås. Någon utgift för kistans anskaffande upptas inte i de bevarade räkenskaperna varför man på goda grunder kan anta att den härstammar från 1500-talet.

Ett annat föremål som i inventarierna uppges vara från 1500-talet är en liten förtennd oblatask av driven kopparplåt. Gamla kyrkans äldsta inventarier är, som tidigare nämnts, rökelsekaret från 1200- eller 1300-talet och en utskuren kristusbild i trä, daterad till 1400-talets senare del. Till gamla kyrkans äldsta inventarier kan också räknas den gamla kyrkporten.

Bland textilierna märks särskilt en gammal mässhake i blommerat tyg, av konsthistoriker korrekt daterad till 1600-talet. Den inköptes nämligen till Aspås år 1662 och kostade 10 riksdaler. Kyrksilvret, kalk och paten, inköptes 1728. Den medeltida kalken såldes samtidigt till Ås kyrka att där användas som sockenbudstyg.

Bland de arkivalier som finns bevarade märks först och främst kyrkans räkenskaper. De är kontinuerligt förda från 1582 till dags dato, dvs i snart 400 år. Endast ett fåtal av Jämtlands kyrkor har så kompletta räkenskaper.

Från gamla kyrkan finns också ett mindre "bibliotek" bestående av drygt 30 böcker, främst psalmböcker, kyrkohandböcker och några biblar. Bland de mera udda titlarna finns en bok om hur allmogen bäst och billigast skulle bygga sina hus. Enkla ritningar i kopparstick visar fyrbyggda gårdar med planlösning. Centralbyråkratin har med andra ord en lång historia även före byggnadsnämndernas tid. Boken ger också en tankeställare om huruvida det verkligen finns någon genuin opåverkad allmogebebyggelse från 1700-talet och framåt. Boken är tryckt i Stockholm år 1766.

Bo Oscarsson
1978/2001

Bilder:
(vissa kommer att publiceras här) Ekdahls avbildning ATA, Ruinen 1927 ATA, Foto av modellrekonstruktion., Uppmätning av stapeln fr. Ås,ATA, (Lantmäterikartans avbildning 1824 ÖLA) Foto av Stegporten 1977. Inventarier: Funten, "pottan", rökelsekaret

Källförteckning :
Kyrkans arkivalier, Landsarkivet Östersund
"Anteckningar om Aspås gamla kyrka" av framlidne komminister Arne Reslegård.
Tryckta:
Ahnlund, N Jämtland och HärjedaIens historia del I
Cornell, H Norrlands kyrkliga konst under medeltiden
Fornvårdaren
Härnösands stift i ord och bild
Jämten
Jämtland och Härjedalens diplomatarium
Jämtlands läns fornminnesförenings tidskrift
"Aspås kyrka" tidningsartikel i Östersunds-Posten 1946 av framlidne komminister Sven Elgmark Muntliga uppgifter:
Holger Gustavsson, Aspås
Ivar Magnusson, Aspås
Sigvard Nilsson, Aspåsnäset


Till ett samtida vittnesmål av Fale Burman


Läs även 1831 års inventarieförteckning

Till en beskrivning av kyrkan från visitationsprotokollet 1691


Artiklar om Aspås gamla kyrka i sockenkrönikan;
1982 sid. 5-7: Räkenskaperna,
1983 sid. 10: Kyrkans byggnadshistoria,
1984 sid. 50-51: Kyrkans bevarade, medeltida dörr
1988 sid. 52-57: Beskrivning år 1831 av kyrkan. 
             


© Bo Oscarsson
2001

Tillbaka till Aspås

   Till Hülphers jämtländska kyrkobeskrivningar 1775