Hjerpe skans historia

En av de mest spridda bilderna av Hjerpe skans. Den är uppenbart romantiserad.
Jämför bilden nedan, som sannolikt överensstämmer med verkligheten.

I Järpen har det funnits två skansar, en nere vid älven och en uppe på den intilliggande kullen. Båda var byggda av svenskarna i syfte att befästa den från Norge erövrade provinsen Jamtland.

Nedre skansen byggdes sommaren 1612 av Olof Ingmarsson och hans 300 svenska soldater. Det var under svenska ockupationen av Jamtland 1611-1613. Emellertid tvingades svenskarna lämna skansen den 6 april 1613 i enlighet med freden i Knäred.

Nästa svenska ockupation av Jamtland kom i mars år 1644. Man kan förmoda att svenskarna på nytt tog skansen i besittning. De blev emellertid bortjagade ett par månader senare, när de norsk/danska trupperna återtog Jamtland.
Tyvärr kom freden i Brömsebro år 1645, som ledde till att Jamtland tvingades till Sverige och på senhösten kunde svenskarna åter ta skansen i besittning.
Men år 1657 återtog de norsk/danska trupperna Jamtland och den svenska besättningen på Hjerpe skans flydde utan strid, men på nytt kom en fred som gav svenskarna Jamtland. Det var freden i Roskilde 1658. Hjerpe skans var nu i svensk kontroll igen.

År 1677 var det åter dags för de norsk/danska trupperna att jaga bort svenskarna från Hjerpe skans. Men i slutet av samma år fick norrmännen order att gå tillbaka till Norge och Hjerpe skans blev åter i svensk besittning.
Nu hade svenskarna insett att skansen måste förbättras om de skulle kunna bita sig fast och försvara det strategiska Järp-sundet. Omedelbart satte man igång att bygga ett kraftigt stentorn uppe på den näraliggande bergklacken. Skanstornet, som vi nu ser ruinen av, var enligt ritningarna fyra våningar. Hjerpe skans blev därmed den starkaste befästningen i Sveriges inland.

De tider svenskarna inte ockuperade Jamtland var Hjerpe skans övergiven, eftersom norrmännen inte hade någon användning för skansen! Norges riksgräns mot Sverige var ju densamma som Jamtlands östgräns mot Ångermanland och Medelpad. I Järpen fanns därför inget norsk/danskt militärt intresse.

Trovärdig avritning på en karta från omkr. 1750. Krigsarkivet. Enligt bilden
har skanstornet tre våningar ovan jord. Ruinen utvisar att det därtill funnits
en källarvåning. Ingångsporten vänd mot norr, omgiven av två skjutgluggar

År 1700 förbättrades skansen ytterligare med en hög vall, försedd med palissad, som hade fem bastioner. De kallades Päder, Strombergh, Palmquist, Leijonsparre och Ulrika. Innanför vallen fanns förutom skanstornet, två logementsbyggnader. Samtidigt byggdes krutkällaren. Det var en 400 man stark besättning från Hälsinge regemente som utförde arbetet. Skansen beväpnades med 19 två- och trepundiga kanoner.
Den 18 juni år 1700 påbörjades också arbetet med en underjordisk förbindelsegång mellan övre och nedre skansen, eller som det heter i det samtida protokollet:
"BO... förtächt och under jorden, men sielfwa hällberge i från den öfre skanzen räckte 70 alnar uthför, och för den skull ehrfodrades att sänka sig genom brännande 3 alnar diupt under, sielfwa hällbärget ..." Det betyder att gången var ungefär 1,8 meter djup och drygt 40 meter lång genom berget.
Enligt de samtida kartorna var den underjordiska gången precis under marknivån. På taket av den hade man en ytlig gång försedd med palissad. Syftet med gången var, utöver det rent militära, att få säker tillgång till dricksvatten vid belägring. Brunnen låg nämligen strax intill och kunde nås inifrån den underjordiska gången.

Den sägenomsusade, underjordiska gången. Avbildad på en karta från omkr. 1750

Förbindelsegången har gett upphov till mer eller mindre fantastiska sägner, som att den skulle ha utmynnat på andra sidan älven. Det finns i dag inga spår kvar av gången. Lämningarna förstördes år 1886 då man gjorde en bergtäkt i skanskullen, för att ta material till byggandet av den intilliggande pappersmassafabriken.

Vid armfeldttåget 1718 reparerades skansen och fick full bemanning. Den normala bemanningen var 100 man.
År 1734 övergavs skansen och kanonerna togs bort. År 1744 togs ritningar fram för att förbättra skansen och sätta den i stånd. Men först 1788 återupprustades skansen.

År 1808 stod sista striden vid skansen. Den 16 augusti anföll 644 norrmän Hjerpe skans. Skottlossningen började klockan tre på eftermiddagen och pågick tills det blev mörkt, vid niotiden på kvällen. I skansen dödades en soldat, Bengt Sidberg från Oviken, och fem sårades vid den sex timmar långa eldgivningen. På norska sidan dödades en soldat, två skadades svårt och tre lättare. De norrmän som stupade vid belägringen av skansen blev enligt hembygdsforskaren Erik Olsson sänkta i "Finnviken". Kartan från 1809 visar att Finnviken ligger på västra sidan om Järpströmmen mellan landsvägsbroarna vid Tossön.

De norsk/danska trupperna drog sig tillbaka, men återkom påföljande år med en större styrka på 1.824 man under ledning av kapten von Krogh. När de närmade sig Hjerpe skans den 16 juli 1809, flydde överstelöjtnant Nordenadler med närmare 200 svenska soldater österut och norrmännen kunde promenera in i den övergivna skansen. Det påstås att norrmännen rev skanstornet den 23 juli. Den 25 juli skrevs fredsavtalet och den 29 juli påbörjades norrmännens reträtt.
Hade svenskarna stannat kvar och försvarat Hjerpe skans i nio (9) dagar hade kanske skanstornet varit kvar än idag! Det skilde bara nio dagar mellan norrmännens ankomst och fredsavtalet.
Nitton år senare, i en reseskildring 1838, skriver Johan Em. Wikström: "den fordom så vigtiga Hjerpe-skans, som nu är blott en grushög" (tryckt i Sthlm 1842).

I dag återstår endast ruinen av skanstornets bottenvåning, samt krutkällaren från år 1713 (enligt Erik J Bergström 2001). Krutkällaren är den äldsta bevarade byggnaden i nuvarande Järpen!

Krutkällaren är ännu i bra skick trots att den är 300 år gammal.
Det runda i mitten är pelaren som håller valvet uppe.
Bilden från kartan, omkr. 1750
Jämför med min ungefärliga uppmätning från 1993

År 1912 restes en minnessten vid skansruinen med texten: 'Hjerpe skans 1808 - 1809, Till minne av 100-årig fred'. Initiativtagare till stenen var stationsinpektören Algot Rehn i Järpen. År 1993 satte militären på A4 upp en minnesplatta i brons på detta fredsmonument!

Resterna av den nedre skansen fylldes över så sent som på 1940-talet, då Järpens pappersmassefabrik utvidgade sitt timmerupplag. Det var givetvis en olaglig åtgärd som borde bestraffats enligt Fornminneslagen. Under fyllmassorna finns nu lämningarna av nedre skansen, men om det i framtiden skulle finnas intresse så kan man förstås gräva fram dem.

En märklig upptäckt gjorde historieforskaren Magnus Hedberg 1992, när han tittade på gamla kartor över Järpen. På en karta från år 1809 fanns utritad en norsk 'skans' på västra sidan av Järpströmmen, mittemot Hjerpe skans. Den norska anläggningen bestod av en kanonramp för eldgivning med sex kanoner mot Hjerpe skans. Norrmännen började sannolikt bygga denna anläggning under den tid de behärskade Järp-sundet 1809. Detta bekräftas av Prestvik, som skriver om norrmännen att de demonterade skansen och anlade nya förskansningar vid Järpströmmen i juli 1809. Mot detta talar kartan från 1809, som är daterad i mars! Sannolikt byggde norrmännen sin skans redan 1808.
Inga spår av denna norska 'skans' på Järpströmmens västra sida har undertecknad kunnat iaktta, trots flera sökningar i området.

Hjerpe skans ruin och källare fick vård genom ALU-arbete under min ledning från augusti till november 1993 [1]. Den fullföljdes under början av 1994 . Samma år den 16 juli anordnade jag 'Skansens Dag' med deltagande av 'Det Norske Grenadier Compagni' från Trondheim i traditionella uniformer från 1808.
Det hade då gått 185 år sedan de röda uniformerna senast sågs i Järpen. De norska soldaterna i det historiska kompaniet visade excercisövningar med tidsenliga vapenkopior. Den restaurerade Krutkällaren var iordningställd med ett bord med bänkar och en kandelaber som enda ljuskälla. Där undertecknades på nytt ett fredsavtal, men den här gången mellan Norge och Jamtland.

Den som önskar att bilda sig en uppfattning om hur skanstornet i Järpen en gång såg ut, kan antingen åka och titta på det delvis bevarade skanstornet vid Dalarö utanför Stockholm eller skansen Kronan i Göteborg.

[1] arbetet utfördes under min ledning som dåvarande kultursekreterare i Åre kommun.

Läs mer om Järpens historia

En norsk dikt från 1897 om 'kriget' 1809 mellan von Döbeln och von Krogh.

English summary:

The oldest Swedish fort at Jerpen was built in 1611-13, when Sweden tried to conquer the province of Jamtland from Norway. Not until the peace in 1645 did the Swedes take control of Jamtland. However the Norwegians liberated Jamtland 1657 and 1677, although with no lasting success. In 1677 a new bigger fort was built on the hill. At the same time a guntower was built there. Today we can see the remains of the tower. The fort of Jerpen was the strongest Swedish fortress in Jamtland.
The last battle here between Norway and Sweden was in 1808. The gunfire started at 3pm the 16th of august and continued to 9pm, until dusk. Just one soldier on each side was killed and a few were badly wounded.
In 1809 the Norwegians conquerred, whithout a fight, the fortress of Jerpen for the last time, and the tower was destroyed. The peace treaty was signed in the 25th of july 1809 and since it has been peace between the two countries, and Jamtland has remained as a Swedish province.

Read about the Swedish attacks on Jamtland during 1563 - 1677

16/03/2000

Many thanks to Jay Liedman, a Jamtlandic descendant in Minnesota, USA, who has been so very kind editing my English text!

KÄLLOR:
Handskrift Krigsarkivet; 1700-Åhrs håldne Protocoll
Kartmaterial, Krigsarkivet
Bromé, J/H H del III, sid 507
Bromé, Fornvårdaren V:21934, sid.118
Eric Ericsson, Jämten 1942, sid.172. E E anför som källa boken 'Fra svunden tid'
Erik Olsson, Min hembygd Undersåker, sid.18
Torbjørn Prestvik, "Sersjant Skavhaugs saga", Trondheim 1964, sid.65
Erik J Bergström, Krutrök över Jämtland, Östersund 2001, sid.105

Vid platsen för fredsöverenskommelsen, nära Semlan i Mörsil, restes en minnessten den 29 juli 1934. Källa: Lennart Westerberg, "PM Järpe skans" , stencil odat. i Järpens bibliotek
En ny minnessten till minne av fredsöverenskommelsen restes 1997, 'på rätt plats', nära Bleckåsen i Alsen , sex kilometer öster om den i Semlan.

Tillbaka till Historiesidan

Back to history in English

Tillägg

Skansarna inom nuvarande Åre kommun

De skansar svenskarna byggde i västra Jamtland är ett dystert minne från krigstiden på 1600-talet. De byggdes för att säkerställa den svenska ockupationen. Det finns lämningar av svenska skansar på inte mindre än fem orter inom nuvarande Åre kommun. Det är skansarna i Mörsil, Järpen, Duved, Kallsedet och Häggsjön. På de tre förstnämnda platserna har det dessutom varit två skansanläggningar, så det totala antalet skansar är åtta! Det måste vara ett rekord för en svensk kommun.
Skansarna speglar den dystra krigsepok som svenskarna utsatte Jamtland för. Nackdelen med att vara centralt belägen mellan två riken är att där drar tyvärr gärna krigen fram. Något som våra förfäder bittert fick erfara och som vi nu bara kan hoppas framtiden skall förskona oss från.

Tillbaka till Historiesidan