Insjungen av Emma Härdelin, 2004
(centraljamska)
I Jamtlann, der trivs je som alle bäst
För der går'e lätt te læva
å dagan dom e föjan som n fest.
Om vårn då bjårskan sava
då blomman kom opp å gaukjen gel
å bonn vänn jorla mæ plogja
då kynnan gaul å gjettran skvel
å vill bortt på lauta i skogja.
I buom skull geitmjalka kjeses jamt
å ulla skull kales å spinnes.
Te gjæra liman va knapusamt
å stråmpan å teljan skull binnes
mæn når de lei mot kvälla å timen va sein
då gjekk kauken ut öve lauta
når butausan sto på var senn stein
å lokke heim småfi å nauta.
På myrn de va svettut å hett
å dagaman shlo mæ lia
å rakstra holl eett å raka å brett
imilla tuvom å via.
I laom sav mæ mest som n stokk
fast mya sjångle kring öra
Mæ lure in huvu ti n rokk
de va knafft man då shlapp mæ hör'a.
Om vintren va snöu å kall å lång
så gjekk e no våra te mötes
å spinnrokk å vevstol skull væ i gång
å kreka skull mjalkes å skjötes.
Å tånnbrö skull bakas å korven vål gjortt
å sänghalmen tröskes mæ shlagun
om laurdan skull vitgolve skures fortt
för sææn va're halgj ti stugun.
Översättning:
föjan [faggan] - nästan
skveel - bräka (getens klagande ljud), "va er'e du skveel ti?" vad är det du jämrar dig, låter illa över [PV Enström, Marieby]
gaukjen [gukkun] - göken
lauta - trakten, betesmarken
kjeses - ystas
knapusamt [knöpesamt] - senfärdigt göra
teljan - strumpfötterna [Hammerdal]
sjångel - gnälla, pipa (om mygg)
lure - lindade in
shlagun - slaga för tröskning
Det finns vissa drag i Anna Karlssons visa som antyder att den är traderad från centraljamskan och anpassad till strömsmålet. Bland annat visar rimmen, som inte stämmer i tredje versen, 'stokk' och 'rakk' (stock och rock), att de ursprungligen kommer från centraljamskan. Samma är det med Annas rim i första versen 'gal' och 'skval', där skval är nödrim på gal, då 'skväl' är den riktiga formen i strömsmålet.
Å andra sidan finns ordet 'teljan' som bara är nedtecknat i Hammerdal och Ström, som kan tyda på att visan är ursprungligen därifrån.