De va på n dann tin då n Augustus va käsar att han lyst på att all i häle Värln skull mantalsskrives. De va föörst mantalsskrivinga å de hänne når fogdn i Syria häte Kvirinius.
All gatt mantalsskriv seg heri staa der dom haaul hääm. N Josef frå Nasaran i Gallilea haaul te ätta hans David, å ta di gatt´n færa opp te Betlehäm i Judea. Mæ seg hadd´n fästmöa si, a Maria som va stordiger. Mæn dom va dan i Betlehäm, komme tia för n Maria te baarn, å hu fekk n san, som va förstföddn hennes. Hu linne'n å laa´n ti kråbba heri stallan, der dom gatt bo för de fanns ittnå æne husrom å få.
Int långt derifrå var e nagur gätara uut om natta å såg eett sauvom sin. Rätt som de va stog n ängel frå Gud frammaför dom, å skjene frå Gud komme ront ikring dom å dom vårte huskut rædd.
Men ängeln sa at dom: "Væan int rædd, je kom mæ e gott e bud at dekk om n stor n glädje at allht folk! I dag har e vårte född n Frälsar heri staa hans David. Han e n Kristus frå Gud, å de henne e va som vänt dekk der; Dæ ske fiinn e nyfött e barn som ligg linne ti n krååbb."
Mæ di komme´ne flär ängla som prise Gud å sång: "Ära at Gud oppi himla å fre på häle Jorln, at all som Gud tykkje om."
Når änglan hadd före tebaker opp i himmeln, sa gätaran: "Nu gjett mæ gå te Betlehäm å si eett om de e som änglan saa."
Dom skynne seg sta å fann snartt a Maria å n Josef å lillhbarne som låg ti kråbben. Når dom hadd sitt barne, tæla dom om va ängeln hadd sagt. All som haaul va dom berätte, vårte opp i unnrom. Men a Maria hu gyymt allht heri hjartan sett, för hu förstog allht.
Å gätaran gjekk tebaker å prise Gud för allht va dom hadd fått sitt å härtt.
Tebaker te jamsk-sia