I den etnologiska litteraturen som bland annat behandlar lokala traditioner nämns inte heller Sjursmäss. Man kan ju bara undra hur seriöst arbetande vetenskapsmän har kunnat missat detta ? Inte heller finns denna helgdag, den var säkerligen en helg i gammal tid, med i någon av de senare sammanställningarna över Jämtländsk kultur och historia som utkommit på senare tid. Sammantaget kan konstateras att trots att var och varannan jämte känner begreppet Sjursmäss och vid vilket datum kalenderdagen ligger, så återspeglas det inte på något sätt i befintlig litteratur. Därmed skulle också kunskapen om Sjursmäss inför framtiden ha varit hotad om intresset nu inte väckts.

Den person som kan tillskrivas att intresset för Sjursmäss har väckts är John Mattsson i Järpen. Han startade ett upprop inför Sjursmäss 1980 i lokalpressen för att vi inte skulle glömma bort vår tradition "Återinför Sjursmäss-dan" utropade John i ÖP den 24/12 1980.
Tidigare fanns endast en artikel publicerad om Sjursmäss lokalt, och det var kyrkoherden i Berg, Matts Ling, som år 1924 publicerade en kortare artikel i Jämten. Sedan har Lars Faxén publicerat en andra och mer grundlig artikel i Nordisk Tidskrift 1970, som är tämligen okänd bland Jemtlandica-intresserade.

Sjursmässan är en intressant företeelse på många sätt. Inte minst för att innebörden i själva ordet uppfattas så motsägelsefull. Förleden Sjur tolkas som hörande till "Gammalsjul" som här betyder den Onde, medan efterleden ¹mässa¹ hör till kristendomens gudstjänstbruk.
Den folkliga etymologin redovisar också båda förklaringarna, dock inte samtidigt av en och samma traditionsbärare. I det sammanhanget vill jag peka på en konklusion, som är en följd av den pristävling som undertecknad utlyste i Radio Jämtland före jul 1986, där lyssnarna ombads skicka in svar om Sjursmäss. Inte mindre än sju traditionsbärare från olika orter hade fortfarande traditionen om den tidiga mässan - ottesången levande! Det är synnerligen intressant, då firandet av Sjursmäss sannolikt förbjöds efter reformationen på 1500-talet. Sjursmäss hade då sannolikt helgats sedan 1000 eller 1100-talet. Märkligt nog lever denna tradition vidare idag inte bara till namnet utan också med spår av dess urgamla innehåll som kristen "mässa" med Sjursmäss-otta redan klockan 02.00, som Per Persson skriver i sin bok från Revsund.

Klart är att sjursmäss i grunden är en kristen högtidsdag. Sjur är avledning av namnet Sigurd. Kvarstår då frågan om vem denne Sigurd var. Han som blev ett lokalt helgon. Fale Burmans dagboksanteckningar ett par hundra år senare, nämner en religiös tradition om en kyrkligt betydelsefull Sigurd i Jämtland. Som alla vet så är muntlig tradering osäker, men alltid finns en kärna som är äkta. Burman skriver om 'påven Sigurd Jemte'. I detta sammanhang kan det likväl vara en biskop Sigurd. Kanske han som blev Jämtlands förste biskop. Klart är att alla gamla, norska lagtingsområden också bildade egna, kyrkliga områden med egen biskop.

Eftersom Jämtland hade ett eget lagtingsområde med Jamtamot, kom vi inte att lyda under Nidaros, utan bildade i likhet med Island ett eget, kyrkligt biskopsdöme. Vad som hände i slutet av 1100-talet, när vi kom under norskt styre (från att ha varit självständiga) vet vi inte. Men i likhet med Island, miste vi förmodligen vår biskop. Kanske Sigurd - Sjur - Sjursmäss är till minne av vår första biskop?

Läs mera i min fördjupade artikel om helgdagen Sjursmäss.

Läs även den äldsta artikeln om Sjursmäss av Matts Ling 1924
och den första, mer analyserande artikeln av Lars Faxén 1970

Något om gamla jultraditioner