Denna insändare var den första, av mig kända som publicerats på jamska tills jag den 7 november 2002 hittade en tio år äldre insändare. Den här handlar givetvis om sundsvallare som i baggböleriets anda lurar jamtarna på skogen och dessutom har en 'rättvisa' som står på deras/skojarnas sida.
Tonen är humoristisk, åt det ironiska hållet, men man anar ett allvar bakom den raljanta tonen. Jonas Stadling skriver ett par decennier senare en bok i ämnet, kallad 'Vår irländska fråga' 1894, som behandlar de orättvisor som skogsuppköpen medför. Boken finns utgiven i nyttryck av Jämtlands läns museum 1987.
Även författaren Johannes Ericson ger en seriös skildring i romanform av baggböleriets konsekvenser i Jamtland.

© Bo Oscarsson

Insändare i Jemtlands Tidning den 14 januari 1869:
Texten nystavad. Texten med originalstavning längst ned på sidan.


Flåbusesjön i Decemb. 68

.

Menn goeste vän i staa Östersund!

Som je råkt på låvå deg att je skull lån deg litte pæning, som du skreiv at meg om för tri våkå sæn å fråge, om de skull vål nå mæ din, för du va nödu om skjelingan, så gjett je ge deg någer orl om, hårreless de står te nu för tin.

De ha gått rennta på sne mæ pæningom, mæ fekk ta Binsålan i Såndsvåll för skogjen vånn. Binsåle gatt jussom betæla oss te begyn mæ, för mæ sökt´n hermæ Landshövdinga i Häransan, men han va int nöjd mæ doma, han gjekk te höger rätt, å då vårt e rennt på tok för oss, för mæ ha guti lånt pæning, anners hadd Länsman ordran, å sa att han hadd inga æna lævanes rå, än te å paant hermæ oss, för Hovrätts utshlage, som ha kymy frå Binsålan inna mæ visst orle ta å då vårte mæ visst fala dåttmæ mæ de såmå, som du gjett begrip.

De e föjan liksom skam teliik, te tæla om e, för mæ ha vårte nærre, men de kan då int skæda hell någer orl, tesäjenes, som mæ har e för augom. De finns n abokat, mæ känn´en nog, som heite djuristen Tingsknall, just han, som e abokat bå fram å tebaker, de e han, som vrei om saka i Såndsvåll, s´att hu gjekk åtabak för oss, för mæ kom för tila som de låte, men nu ha mæ fått gonättran, å mæ vårte fala fejen ske du tro, att saka vår ha vårte vridin liksom te räätt igjen, men si all kostnen, så spår dom mæ ske lii för ittnå, för dom säg att de löns int tagas mæ rättvisn i Såndsvåll, der djuristen Tingsknall e Rå man.

Mæ ha fått jussom undervär om att n dann råe mannen ske væ ta dom, som helst håll mæ dom han et mæ, lik håre de e, som de e nu just ittnå nytt de nu för tin; å nog bällt mæ full, mæ å, gi´n n "aftavål", om han ville kåmå hit at oss; men om de vål så mæ ske bjö´n hit, för han e int storbyden ta seg, så gjett mæ be´n, att han teg mæ seg na dreekk ifrå Fiffigska ölbua, å lite surströmming "te tugge pau", för mæ ha ittnå æne te bjö, än sötmjælka, hell mjælksåpån mæ kååll, når han e fin. Å så ske mæ dra nota häri Flåbusesjöa, å si at, om mæ int ske bäll "håll fiskjen rektut värm at´a", å så "pau de vise" så skulle Tingsknalle vårå meir än välkymyn, å mæ skull skriv kvittensan å kontrakta, å Fiffigen skull væ välkymyn han å, men int för te å vittn, för de e mæ erne gjæra sjalv. Når de henn kalase ha stått av, så ske je lån deg pæningan, je ha låvå deg, för je ha go e tro, att de vål bätter, bäreste mæ får råkes.

Du gjett helse käringa di å må väl
Sven af Arånäs

P.S. Om du int bäll vänt, tesst je får in når pæning, så fer hitat Binsålan å lån ta hænom, å tæla mæ Tingsknall att han skriv reversen på de vise, att du kan krångel mæ betælingen, för han kan han, de e visst, å væ int rädd för´a, når de blink, som mæ bruuk tæla."

Orl-list:
skjelingan = skillingarna
Binsåle = namn på skogspatron (?)
Såndsvåll = Sundsvall
Häransan = Härnösand
ha guti = har varit tvungen att
dåttmæ = överraskad, häpen
gonättran = goda nyheter
undervär = underrättelse, vetskap om (?)
aftavål = aftonvard
erne = ärnad, ha för avsikt att



Te allre föörst (?) insändarn på jamska 1858 fynnen ta undertekne den n 7:en november 2002!

ORIGINALSTAVNING:
"(Insändt)
Flåbusesjön i Decemb. 68.
Min goaste wen i Staä Östersund.

Som je råkt på låwå deg at je skul lån deg lite päning, som du skrev te meg om för tri wåkå sen å fråge, om de skul wål nå mä din, för du wa nödug om skälingan, så gett je ge deg någer ol om, hårreless de står te nu för tin.

De ha gått rentav på sne me päningan, mä feck ta Binsålan i Såndswåll för skojen wån. Binsåle gatt jussom betälä oss te begyn me, för mä sökten här me Landshöfdinga i Häransan, men hän wa int nöjd me doma, hän geck te höger rätt, å då wårte rent på tok för oss, för mä ha guti lånt päning, änners hadd Länsman årdran, å sa at hän hadd inga änä läwanes rå, än te å paant härme oss, för håvrätts utslage, som ha kymy frå Binsålan inna mä wisst ole av å då wårte mä wisst fala dåttmä me de såmå, som du gätt begrip.

De ä föjan liksom skam teliik, te tälä om e, för mä ha wårte närre, men de kan då int skädä häll någer ol, tesäjenes, som mä hare för äugom. De fins en abokat, mä kännen nog, som hejte djuristen Tingsknall, just hän, som ä abokat bå fram å tebaker, de ä hän, som wräj om sakä i Såndswåll, sätt hu geck åtabak för oss, för mä kom fär tila som de låte, men nu ha mä fått gonätran, å mä wårte fala fäjen ske du tro, at sakä wår ha wårte wridin liksom te räätt igjen, men si all kåsnen, så spår dom mä ske lii för intnå, för dom säg at de löns int tagäs me rättwisa i Såndswåll, der djuristen Tingsknall er Rå man.

Mä ha fått jussom underwär om at en den råe mannen ske wä ta dom, som helst häll me di hän ät me, lik håre de ä, som de ä nu just intnå nytt de nu för tin; å nog bällt mä full, mä å, gin en "aftawål", om hän wille kåmå hit at oss; men om de wål så mä ske bjöen hit, för hän ä int storbyden ta sej, så gett mä been, at hän teg me seg nä drääck ifrå Fiffigska ölbua, å lite surströmming "te tugge pau", för mä ha intnå äne te bjö, än sötmjälka, hell mjälksåpån mä kååll, når hän ä fin, å så ske mä dra nota häri Flåbusesjöa, å si at, om mä int ske bäll "håll fiskjen rektut wärm atä", å så "pau de wise" så skulle Tingsknalle wårå mejr än wälkymyn, å mä skul skriv qwittensa å kåntrakta, å Fiffigen skul wä wälkymyn hän å, men int för te å witten, för de ä mä erne gära själf. Når de henn kalase ha stått av, så ske je lån deg päningan, je ha låvä deg, för je ha goa tro, at de wål bätter, bäreste mä får råkes.

Du gett helse käringa di å må wäl Swen af Arånäs

P.S. Om du int bäll wänt, test je får in når päning, så fär hitat Binsålan å lån ta hänom, å tälä me Tingsknall at han skriv reversen på de wise, at du kan krångel me betälinga, för hän kan hän, de ä wisst, å wä int rädd förn, når de blink, som mä bruuk tälä."


© Bo Oscarsson
2000

Te allre föörst insändarn på jamska 1856

Tebaker at startsin för insändarom

Tebaker te Jamsk-kursn

Tebaker at jamsk-sin

27.10.2004