Det här är den andra, kända insändaren som publicerats på jamska. Den är svar på Ola Färlmans insändare, publicerad fjorton dagar tidigare. Det fingerade namnet 'Skuvar' är humoristiskt valt, då det på jamska betyder /på-/skjutare och givetvis syftar på föregående insändares inlägg om påskjutande lass.
Språket ser ut att vara centraljamska, möjligen västjamska - att döma av dialekten.
Språket är idag fullt begripligt för den som kan jamska.


© Bo Oscarsson


Insändare i Jemtlands nya Tidning nr 52 onsdagen den 24 december 1856.
Texten nystavad. Texten med originalstavning längst ned på sidan.

Svar på insändaren från den 10 december 1856:


Menn goe vän Jon Skuvar!

Takk ske du ha för breve mæ a Jonke, men han komme int tebaker, å såless fikk je int råke'n nå viar. Du spör meg, hårre du ske færa at i Nåri, om dom vill fol deg ti plekkta för skaklän, men je kan tröst deg mæ di, att n dann plekkta, som e kungjol, int rör oss oppi lannan de minste gryn, för du ske vætæ, att de e ti de sönner amtann, som de e förbydy te å bruuk skaklan, å såless var’e bære dentlaust ta deg te å råtå ti de du int haadd nå grein på.

Du låt de vill int mykjy væ te å näärr n båågg, men du tog ovårut miist då lell, för je ske säj deg att n jamt e för närre hæn. De vises att du ha vy uut för lite, å om du teg deg för te å gnäpes mæ båggom, så vål’e hålbälle at deg te shlut, ske du si. Såless rår je deg te å hella gones mæ dom, de e viller dæ, än ställ te nå spjukkel, som dom bære fliin at.

vänligen tekkne

Ola Färlman

--------------------------

Orl-list:
færa at - bära (dig) åt, bete (dig)
Nåri - Noreg, Norge
plekkta - böter
sönner amtann - Sør Trøndelag
dentlaust - förargligt, försmädligt
grein på - reda på
båågg - norrman (eg. bagge)
ovårut miist - alldeles väldigt, rejält miste
vy - varit
gnäpes - kivas, gnabbas
båggom - norrmännen (dativ.plur.)
hålbälle at deg - svårt för dig
gones - smickra, vara vänlig
viller - bättre
spjukkel - skämt, drift med någon

-----------------------

(Insändaren fann undertecknad den 11 november 2002)




ur Jemtlands nya Tidning, nr 52 onsdagen den 24 december 1856
/svar på insändaren den 10 dec. 1856/

Min goa wän Jon Skuvar!

Tack ske du ha för bräfwä mä ä Jonke, män han komme int tebaker, å såless fick je int råke'n nå wiar. Du spör meg, håre du ske färä at i Nåri, om dom will fol de ti pläckta för skaklän, män je kan tröst de mä di, at en dän pläckta, som ä kungjol, int rör oss opi lännän de minste gryn, för du ske wätä, at de ä ti de sönner amtän, som de ä förbydy te å bruuk skaklän, å såless ware bäre dentläust ta deg te å råtå ti de du int haadd nå gräjn på.

Du låt de will int mykjy wä te å näärr en båågg, män du tog owårut mist då läll, för je ske säj de at en jamt ä för närre hän. De wises at du ha wy uut för lite, å om du teg de för te å gnäpäs mä båggom, så wåle hålbälle at de te slut ske du si; Såless rår je de te å häla gones mä dom, de ä willer de, än ställ te nå spjuckel, som dom bäre fliin at.

Wänligt tecknat
Ola Fälman.


© Bo Oscarsson
2004

Te föörst insändarn 1856

Te föörst insändarn 1857

Te ænner insändarn 1857

Te insändarn 1858

Teinsändarn 1869

Tebaker at startsin för insändarom

Tebaker te Jamsk-kursn

Tebaker at jamsk-sin

27.10.2004
senast ändrad 061110